Kanske gör den mörka och ruggiga hösten i kombination med tankar på jul och gemenskap att människor nu funderar mer över hemlöshet och utsatthet. På den ideella organisationen Verdandi är det en ständigt aktuell fråga att hitta metoder där man når de allra mest utsatta, som befinner sig långt utanför vårdsystemen.
Den som får en behandlingsvistelse för att komma tillrätta med ett beroende, eller kanske ett fängelsestraff, kommer i alltför stor utsträckning ut till hemlöshet, utan någonstans att ta vägen. Och med alltför många dagar innan bokat möte med socialtjänsten, arbetsförmedlingen eller försäkringskassan.
– Då har du inte stor chans att kunna hålla dig drogfri. Folk kan inte sova utomhus och härbärgen hjälper inte om du har kommit ut från behandling, då är du tillbaka på ruta ett, säger Magnus Bååth, ombudsman på Verdandi.
Följden blir stort mänskligt lidande och stora samhälleliga kostnader.
– Att personer med beroendeproblem får hjälp är viktigt också för deras anhöriga, det här är en stor folkhälsofråga.
Och det har blivit värre. Den tuffa bostadsmarknaden gör det än svårare att få bostad. Det måste till fler stödboenden anser Magnus Bååth.
– Många kommuner gör ett bra jobb, men det är också väldigt olika över landet.
Verdandi driver ett projekt finansierat av Allmänna arvsfonden för att utveckla brukarinflytandet framförallt i kommunerna men också på hvb-hem, hem för vård eller boende, som drivs i privat regi med offentliga medel.
Organisationen har länge arbetat med brukarrevisioner, en metod där de som använder en tjänst och en verksamhet utvärderar den. Nu vill man ta ett steg till och involvera även personer som utöver missbruk också har kognitiva funktionsnedsättningar.
–Verksamheterna blir väldigt nöjda av att få veta resultaten av brukarrevisionerna. Med de behöver veta vad de ska göra med dem sedan.
Vilket kan vara att ta fram en handlingsplan för stödet tillsammans med den som är berörd.
– Du har genomförandeplan säger socialsekreteraren. Va?! Har jag? säger brukaren. Det är luckor i vårdflätan, men sedan vården och omsorgen börjat använda sig av SIP, samordnad individuell planering, finns ändå en möjlighet att se till att det finns en planering för hela personen. Där också ekonomi och bostad diskuteras, säger Magnus Bååth.
I samarbete med ett studieförbund ska personer som vill ta sig ur missbruk nu få lära sig sådant som de själva tycker att de behöver, till exempel finns det önskemål om att lära sig laga mat eller helt enkelt kunna prata med andra om annat än missbruk.
– 70 procent av dem som är hemlösa med missbruksproblem, en hårt ansatt grupp, mår ändå ganska bra. Brukarskolan kan ge kraft att ta sig från missbruket, säger Magnus Bååth.