Ingemar Rosenqvist har supit och knarkat i mer än trettio år. Han har bott på tillfälliga boenden, sovit i trappuppgångar och suttit i fängelse. Tack vare satsningen Bostad först i Helsingborg har han fått en egen lägenhet trots den stenhårda bostadsmarknaden. Nu kan han äntligen träffa sin dotter i ett eget hem.
– Det är skönt att kunna stänga sin egen dörr. Jag är den enda som har nyckel hit, säger Ingemar Rosenqvist, 51, och ser nöjd ut när han visar upp nyckeln.
Ettan är ljus och fräsch. En inramad målning han fått av chefen på ett behandlingshem och några foton på dottern sitter på väggen. Det är de enda saker som finns kvar. Allt annat har han övergett i de bostäder han lämnat under åren. Fotona och tavlan har kompisar tagit hand om medan han missbrukat och varit hemlös.
I ett hörn står en nyinköpt teve. Gardiner är uppriggade i det stora fönstret. Under den kommande helgen planerar han att köpa möbler.
– Bordet ska stå där eller inne i köket. Jag har inte bestämt mig ännu. Sängen ska stå vid väggen där borta, säger Ingemar och pekar.
Bostad först – en ny chans
Lägenheten är hans första egna bostad på femton år. Med projektet Bostad först i Helsingborg har han fått en ny chans. Lägenheten ger honom en möjlighet att komma på rätt köl i livet. Han nappade direkt när socialsekreteraren berättade om Bostad först, men han trodde inte att han med sin bakgrund skulle ha en chans. Sedan blev han intervjuad av projektteamet och till sin stora överraskning blev han en av de sju första utvalda som skulle få egen lägenhet. En avbetalningsplan för en gammal hyresskuld upprättades och nu har den egna bostaden blivit verklighet.
Satsningen Bostad först bygger på idén att en person som är hemlös behöver en bostad innan han eller hon klarar av att ta itu med sina andra problem. Den som erbjuds en lägenhet med förstahandskontrakt behöver inte vara drogfri men måste vilja bli det. Vägen till drogfrihet startar med en egen bostad. Boendestödjare ser till att var och en som fått en lägenhet backas upp efter behov.
– Nolltolerans är det som gäller för mig. Jag bestämde mig när jag fick det sista återfallet.
Sista återfallet
Han säger ”sista”, och inte ”senaste”, återfallet och låter väldigt beslutsam. Vid sista återfallet fick han ont i levern, njurarna och bukspottskörteln. Kroppen sade ifrån efter tjugo år på amfetamin och fem år på heroin. Lägg så till all alkohol och hasch. Sju eller åtta gånger har han varit inne på 55:an, som avgiftningen kallas i Helsingborg.
Vi slår oss ner på golvet och Ingemar börjar berätta.
– Jag ville vara med i tuffa gänget. Det var häftigare att röka brass och dricka öl än att gå i skolan.
Alkohol och hasch började han med som femtonåring i åttonde klass. Nian missade han helt. Valet att inte gå i skolan hade inget med uppväxten att göra. Hans mamma drack ingen alkohol medan styvpappan drack lite på helgerna. Barndomen var bra, tycker Ingemar.
– Mina föräldrar ställde upp som föräldrar ska göra. Hjälpte till med läxorna och följde med när jag idrottade.
Gömde sprutor i mammas bil
Men kompisarna i gänget drog honom från skolan. Det dröjde innan mamma förstod vad sonen höll på med. Hon visste inget om hasch och annan narkotika. Inte ens när han glömde sprutor i hennes bil anade hon något. Styvpappan höll sig i bakgrunden och engagerade sig inte i Ingemars uppväxt och skolgång.
– Det var alltid lätt att finta morsan. Jag hade marijuanaplantor stående i fönstret hemma. De skar polisen ner när de hämtade mig. Till morsan hade jag sagt att det var afrikanska gummiplantor.
Polisen hämtade Ingemar när han rymt från militärtjänsten. Det resulterade i hans första fängelsestraff.
Supandet och haschrökandet följdes av tjugo års amfetaminmissbruk. Ett par perioder bodde han tillsammans med kvinnor som också var missbrukare. När mamman till Ingemars dotter dog för fyra år sedan förmådde han inte att göra något. Heroinet stod i vägen. Men han har haft kontakt med dottern per telefon under alla år.
Svårt klara drogfria boenden
Ingemar har bott och övernattat på ett otal olika ställen. Övernattningar i tillfälliga boenden, härbärgen och i trappuppgångar har varvats med kortare fängelsevistelser och perioder på drogfria boenden. Han har haft svårt med den strikta kontrollen på boendena.
– Man känner sig som en tioåring där. Måste vara inne en viss tid. Man får inte ens tända ett stearinljus. Och man blir avstängd om man kommer fem minuter för sent. Då går man rakt ut i missbruk igen.
Genom att engagera sig i KRIS (Kriminellas revansch i samhället) har han skaffat sig nyktra vänner. På KRIS lagar han mat en gång i veckan och deltar i fotbollsresor och annat som arrangeras. Vännerna ska tillsammans med projektteamet för Bostad först stödja honom i ett liv utan droger. Beredskapsjobbet hoppas han ska leda till en så kallad OSA-anställning (offentlig skyddad anställning) så att han tjänar egna pengar.
Tre hemlösa har fått lägenhet
Kommunala Helsingborgs Hem testar idén med Bostad först i sju lägenheter. Tre hemlösa flyttade in i november och fyra i december 2010. För att släppa till fler lägenheter vill bolaget att även någon privat fastighetsägare ställer upp. Socialförvaltningens mål är att få fram minst 25 lägenheter. Ett annat mål är att åtta av tio som får en lägenhet genom Bostad först ska bo kvar efter två år.
Fatima Stjärnkvist i projektteamet berättar att det länge gick trögt med att få med de privata fastighetsbolagen i Bostad först. Det är inte helt oväntat i en stad där bostadsbristen är stor. Klimatet på bostadsmarknaden är hårt för den som av någon anledning hamnat utanför, har ekonomiska svårigheter eller är arbetslös. I Helsingborg har satsningen på Bostad först kanske inneburit en viss ljusning.
– Vi bjöd in 18 privata fastighetsbolag till en information. Bara en kom, men vi fick en lägenhet.
Därefter har ytterligare en av de privata ägarna lovat att bidra med två lägenheter. Till våren ska ännu ett informationsmöte arrangeras, då kan projektteamet samtidigt presentera en utvärdering av de första månaderna med Bostad först.
Boende kan vräkas på kort tid
Det kommunala bolagets sju lägenheter hyrs ut med förstahandskontrakt med en månads förlängning i taget. Uppsägningstiden är en månad och hyresgästen kan vräkas på kort tid om han stör grannarna, men först görs en utredning om orsaken till störningen. Projektteamet har inga nycklar till lägenheterna men de boende måste släppa in dem när de kommer på besök. Avtalet har skrivningar om att hyresgästerna ska vårda sin lägenhet och inte störa grannarna. Tilläggen i avtalet gäller i två år, därefter kan det omvandlas till ett vanligt hyreskontrakt.
Alla sju är utvalda efter intervjuer. De tre första är män 55+ och inskrivna för ekonomiskt bistånd eller för social problematik. De har varit hemlösa i tio år eller mer och deras hälsa har tagit mycket stryk.
– De har uttryckt en genuin vilja till förändring och har en insikt om att deras situation till viss del beror på dem själva. De har fått förklara nackdelarna med status quo och fördelarna med att förändra sitt liv.
Inga kvinnor har fått bostad
De fyra som flyttade in i december är något yngre, två är drogfria. Inga kvinnor finns bland de utvalda eftersom de som kunde komma ifråga är beroende av hiss eller av att bo på bottenvåningen.
– En backade ur. Han hade skrivit kontrakt, men tyckte att det kändes för ansvarsfullt och kände sig inte tillräckligt stabil. Det handlar om rädslan för att vara ensam. Nu ska jag vara som alla andra. Hur ska det gå? Vi försöker nu få med honom igen, berättar Fatima Stjärnkvist.
Hemma i lägenheten funderar Ingemar på hur han ska möblera. I helgen ska han köpa säng, dvd, soffa och bord. Sedan är det dags att bjuda hit tjugoåriga dottern. Pappa och dotter har mycket att ta igen.
– Jag var bara med de två första åren. Nu har hon fått sin pappa tillbaka. Det är så jag tänker, säger han med ett leende.
Sven Rosell
.
Professor Hans Swärd: Bostad först fungerar. Läs mer.
.