Under sina 23 år på Plus lät Sverker Olofsson testa allt från kalsonger och skjortor till bildäck och försäkringar. Men en typ av produkt vägrade han att släppa in i programmet: Öl och vin. Nu går journalistnestorn från Umeå i pension.
– Jag är väldigt nöjd över beslutet även om jag alltid trivts bra. Men jag har inte lust att bli en sådan där sorglig figur som mest går kvar för att uppbära lön.
Nu är det väl knappast någon som tror att den ettrige arbetsmyran inte skulle göra rätt för sig i ännu några år. Inte heller Sveriges Televisions vd Eva Hamilton som dessutom förstått Sverker Olofssons extremt starka varumärke och därför bad honom att stanna på halvtid som tittarombudsman.
Sverker blev smickrad men sa ändå nej.
– Jag skulle inte bli bra på den posten. Min fru blir också pensionär i år och vi vill hinna göra en del kul tillsammans. Det är en viktig faktor bakom mitt beslut.
Sverker Olofsson är sig lik från TV. Rapp i käften och tydlig i det han säger. Kanske svär han väl mycket, skulle möjligen grannarna i det historiskt frikyrkliga Västerbotten kunna tycka, men den blå blicken är inte bara intensiv utan också varm och vänlig.
Faktum är att Sverker Olofsson har ett rykte bland kollegor om att vara just omtänksam och snäll, trots alla de hundratals vassa ansvarsintervjuer han gjort under åren som programledare i SVT:s konsumentprogram Plus.
– Visst har jag gått hårt åt en del. Men vi har gjort det med respekt, vi har till exempel aldrig redigerat intervjuerna i efterhand. Det som sagts i studion har också varit det som sänts.
Hundratals är de tester som han och redaktionen gjort för programmet genom åren och hundratals är de ”skitprodukter” han slängt i den berömda knallröda soptunnan.
Bara en sak ångrar han.
– Vi slängde en människa i tunnan en gång. Han förtjänade det, men några anhöriga hörde av sig och berättade om hur illa de tagit vid sig. Jag förstår dem, man slänger inte människor på sophögen, säger Sverker som dock aldrig velat öppna TV-rutan för konsumenttester av öl och vin.
– Nej, där går min gräns. Jag tycker inte alkohol har plats i medierna. Det är en drog som gör så mycket skada att jag inte ser något som helst skäl att ge det utrymme.
Att alkoholen numera finns nästan överallt i samhället förändrar inte hans inställning. Han har själv aldrig druckit, ”kanske någon folköl av misstag någon gång, men aldrig medvetet”.
– Jag bestämde mig i tonåren efter en skolavslutning som i mina ögon blev helt fel. Sedan dess har jag varit organiserad nykterist och har alltid hållit stenhårt på den principen.
Att ämnet engagerar honom märks på hettan i blicken och intensiteten i rösten. Inte minst är han kritisk till hur alkoholen fått allt större plats i både reklam, vinspalter och inte minst matprogram där det presenteras som något ”kulturellt och fint”.
Sverker Olofsson skakar på huvudet:
– Det är förfärligt trist att se hur den europeiska bondelobbyn lyckats få så många jävla svenska medelklassjournalister att tycka att vin är finkultur.
– För mig obegripligt att man inte ser kopplingarna mellan det egna findrickandet och allt elände som alkoholen ställer till med, inte minst för kvinnor och barn. På den här punkten är jag mycket bestämd, säger han.
Att nya Plus, med nya programledare, nästan omedelbart gjorde just ett lådvinstest, vill han egentligen inte kommentera.
– Nej, jag är ju inte längre inblandad. Kanske var det helt rätt att göra testet, men jag skulle inte ha gjort det. Och Åsa Avdic som nu leder Plus är jävligt bra, säger han diplomatiskt.
I mer än 23 år – förmodligen Europarekord – ledde han själv programmet så väl att han både fått Stora Journalistpriset ”för att han aldrig ger sig” och också gett upphov till ett nyord, sverka. Verbet kom med i ordlistan 2006 och betyder ”klaga på inköpt vara som man är missnöjd med”.
Själv klagar Sverker Olofsson nästan aldrig på det han köper. Ännu mindre skulle han kunna tänka sig att använda sitt namn eller sin position för att skaffa sig fördelar som konsument.
Snarare tvärtom.
– Det kan nästan bli lite överdrivet löjligt ibland. Om jag till exempel beställer något på nätet använder jag alltid mitt andranamn Bo, bara för att slippa känna att jag får fördelar.
Allra viktigast var förstås detta under åren på Plus, skandalskriverierna hade ganska säkert blivit omfattande om den genomhederlige Plus-Sverker blivit påkommen som fuskare eller girig. Det fick inte hända och därför har han varit extra noga när han själv gjort affärer.
– Fast i grund och botten är jag nog en ganska hederlig människa. Precis som de allra flesta andra. Säljer jag en sak som har någon defekt känns det bättre att säga det. Då sover jag bättre.
– Så jävla enkelt är det, eller vad tror du själv?
Han avslutar ofta med en fråga. Kanske för att få svaret bekräftat. Eller så för att han gärna just vill höra vad andra tycker. Nyfiken och debattglad, är några andra epitet han får av kollegorna.
– Jag är väldigt samhällsintresserad och har starka åsikter om en massa saker. Men som journalist och programledare inom public service är det viktigt att ligga lågt med vad man själv tycker. Egentligen är det min enda stora sorg utifrån yrkesvalet, att jag aldrig fick chansen att jobba politiskt.
Om du hade fått göra det, vilket parti hade du valt?
– Den frågan passar jag på. Jag vet in vilken riktning jag vill att samhället ska gå, men ju äldre man blir desto svårare blir det hitta ett specifikt parti som passar.
De politiska debatter Sverker Olofsson återkommande fått leda genom åren – inte minst inför olika val – har han själv sett som rena avkopplingen från den resultatinriktade journalistik Plus stått för. I vintras fick han också chansen att i tre timmeslånga program, Sverkers stora strid, diskutera några väl utvalda hjärtefrågor.
Där blev självklart alkoholen ett av ämnena. Men denna gång ur ett kritiskt perspektiv.
– Det var roligt att få diskutera hur alkoholen lyckats ta sig in i sammanhang man verkligen kan ifrågasätta, som idrottsevenemang. Men det var ovant och svårt med den lite mer subjektiva roll jag skulle ha i programmen.
Public service-medarbetare har ju annars hårda krav på sig att vara ”opartiska” i kontroversiella frågor och i övrigt ha hög integritet gentemot olika särintressen i samhället.
Något som Sverker Olofsson helt ställer upp på.
– Olika extraknäck kan definitivt påverka din trovärdighet som journalist. Du kan inte leda ett program som Plus om du samtidigt håller i en modemässa som HM har.
– Ur det perspektivet är utvecklingen mot allt fler bemanningsanställda, också inom SVT, ett stort problem. Journalister utan fast jobb och lön har svårare att säga nej till andra uppdrag.
Och även om han är anhängare av att licensfinansierad public service-TV – för betalningsviljans skull – också måste göra breda underhållningsprogram finns det gränser, menar han.
– Alla ska hitta ”sina” program i Sveriges Television, det ska vara ett komplett utbud. Men underhållningen bör också vara folkbildande, som På spåret eller Så ska det låta. Det är bra public service, tycker jag.
– Däremot ska man inte syssla med förnedrings-TV som Big Brother. Där går absolut gränsen för mig, säger Sverker Olofsson.
Och själv går han nu alltså i pension. 65-årsdagen har redan passerat och nu i maj gör han sin sista dag som anställd på Sveriges Television. Den första arbetsdagen gjorde han redan 1971 så det blir ovant, både för honom och SVT.
– Jag har redan en del nya grejer inbokade. Bland annat ska jag vara programledare för Ring P1 i sommar, ett jävligt roligt uppdrag. Sedan hoppas jag kunna komma tillbaka lite till konsumentjournalistiken, bland annat ska jag medverka på Rapports hemsida i sådana frågor.
– Jag gillar resultatinriktad journalistik som konsumentjournalistiken. Det är nog den viktigaste journalistiken trots allt, konstaterar Sverker Olofsson frankt.
Det var väl det man anade. Att konsumenternas riddare inte skulle överge oss bara för att han nu fyllt pension.
Grattis, alla konsumenter. Och bäva månde alla skojare.