– Vissa skriver, jag gör skulpturer, eller kreationer, det är mitt sätt att få utlopp, min ventil. Vi går igenom vissa grejer i livet, jag vill reflektera över det som händer, säger hon.
Det är en hel del taggtråd i hennes skulpturer, tidningsurklipp med rubriker om våld. Kan utställningen ses som en reaktion på #metoo?
– Eller som något förebyggande. Taggtråd, järn och begränsning är inget positivt, du hoppar inte högt av glädje. Men det finns blommor och fjärilar runtomkring också. De kan stå för att man kan välja handlingar i det dagliga livet.
Jessica Jönsson vill att var och en ska kunna tolka skulpturerna fritt.
– Men man kan se det som att positivt genererar positivt, negativt för med sig negativt. Det kan vara en lång resa att nå till tanken att vi ändå kan göra medvetna val. Du kan vara långt ner på botten, men det finns frigörelse.
Jessica Jönsson tänker att vi kan göra viktiga små val varje dag. Ligga kvar i sängen eller välja att träffa en vän eller träna. Då gör vi själva något för att få en bättre dag.
Hon jobbar som undersköterska i vården, att göra skulpturer har hon börjat med helt på egen hand och kreativiteten har funnits med sedan hon var liten.
– Då höll jag på och samlade vrakved och snäckor och byggde kreationer. Du börjar med någonting, dras till ett material och ett eget tänk. När allting faller på plats – det är fascinerande.
Utställningen på Mölnlycke kulturhus mellan 17 februari och 10 mars är hennes andra, hon har tidigare haft en pop-up utställning på kulturhuset i Landvetter.
Jessica Jönsson är aktiv medlem i IOGT-NTO sedan två år. Som tonårsmamma ser hon stora fördelar med att vara nykter.
– Händer det nåt har jag aldrig tagit ett glas vin, jag kan vara medveten och lyhörd. Det är en trygghet för min dotter.