Pensionerade Toni och hans vuxna dotter har en minst sagt ansträngd relation. Hon har lämnat Tyskland och arbetar i Bukarest där hon har fullt upp med sin karriär. När Toni en dag, oanmäld, dyker upp ställs hennes välordnade liv på ända. Hans tafatta sätt att nå fram och tina upp deras frostiga relation faller knappast i god jord. För att få bättre kontakt börjar han utsätta henne för practical jokes och rollspel. Han klär ut sig i peruk och löständer, driver med hennes affärsbekanta. Hon tycker inte att det är det minsta roligt, och börjar undra om pappa har blivit galen.
Min pappa Toni Erdmann är en universell historia om relationen mellan föräldrar och barn och om generationskrockar. Han är en humanistisk fyrtiotalist och hon en nyliberal sjuttiotalist som vill ha ordning och reda i sitt liv. Att filmen dessutom utspelar sig i Rumänien, där de sociala orättvisorna är skriande tydliga, understryker tematiken. Det är underhållande, pinsamt och komiskt om vartannat. Men bortom skrattet finns ett allvar – och ett stråk av vemod. Filmen är dock väldigt lång och kräver sitt tålamod. Men den som håller ut blir rikligt belönad.
Filmen har prisats på Cannesfestivalen.