Missbruk

»Maria Lang blev min räddning«

Ove Hoffner växte upp i en familj med missbruk. Räddningen blev hans moster, deckarförfattarinnan Maria Lang.

Deckarförfattarinnan Maria Lang har åter väckts till liv. I dagarna är det hennes 100-årsjubileum, och flera av hennes deckare är aktuella på biograferna såväl som i nyinspelade tv-avsnitt. Maria Lang eller Dagmar Lange, som hon egentligen hette, var Sveriges första deckardrottning. Den tidens svar på den kända engelska deckarförfattarinna Agatha Christie. Mystik var Dagmar Langes specialitet, och som privatperson har hon också betraktats som en mystisk person. Hon skrev sina böcker på nätterna, men trots att hon ofta figurerade i tidningar och på TV var det ingen som kom henne riktigt in på livet. Hon var en kvinna med en stark intigritet.

Dagmar Lange växte upp i Nora utanför Örebro, och pendlade i många år mellan storstadslivet i Stockholm och den lilla småstadsidyllen i Nora. Med tiden blev hon så känd att man var tvungen att bygga ett stort plank utanför huset i Nora, där hon bodde, så att hon skulle få vara ifred.

Systersonen Ove Hoffner är den som levt närmast Dagmar Lange. Han växte upp tillsammans med henne. Han berättar om att Dagmar gärna ställde till stora fester, blandat med kändisar såväl som vanliga enkla människor i hennes närhet. Det bjöds frikostigt på mat och starka drycker. Det skulle helst vara whiskey, och naturligtvis Langs whiskey, eftersom den bar hennes författarnamn.

– Visst drack hon gärna alkohol, men hon hade egentligen inga problem med sitt drickande. Under de perioder hon skrev sina böcker drack hon inte en droppe alkohol, säger Ove.

Dagmar var en oerhört disciplinerad människa. Det var den egenskapen som bar enda vägen fram till succé. Men det fanns ett dolt alkoholproblem i familjen. Dagmar var äldst i syskonskaran. Hon föddes 1914. Hennes pappa som var journalist och redaktör för Bergslagernas tidning dog redan när hon var två år gammal. Mamman gifte om sig, dottern Ingrid föddes 1920 och sen kom Siv 1923. De tre systrarna var väldigt olika varandra.

Dagmar var plugghästen som doktorerade i litteraturhistoria och blev lektor och rektor vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm. Ingrid gifte sig med en dansk konstnär och flyttade till Danmark. Lillasystern Siv var däremot lite slarvig av sig. Som tonåring förälskade hon sig i trummisen i Bröderna Petterssons Orkester. Han hette Nils Hoffner och var bara några år äldre. Siv var också den enda av systrarna som fick barn. Redan vid 16 års ålder födde hon Ove. Strax efter gifte hon sig med Oves pappa, Nils Hoffner, och det var då problemen började.

– De här musikerna var kända för att festa, berättar Ove.

Tendenserna till alkoholproblem fanns tidigt med i bilden. När Ove var 13 är gammal sprack äktenskapet mellan mamman och pappan, och Siv träffade en ny man. Även han drack, och det blev värre med åren. Med alkoholproblemen kom andra problem som vilda slagsmål och misshandel. För Ove var livet inte lätt, men tack och lov fanns det två räddande änglar; mormor och moster Dagmar. De förstod att det inte det var någon bra miljö för Ove att vistas i, så de bestämde sig för att göra allt de kunde för att inte han skulle fara illa.

– Jag började flytta fram och tillbaka mellan mitt hem i Örebro och Nora, där mormor och moster Dagmar bodde. Jag minns att det började när jag var tre år gammal, för det var samma år som moster Ingrid lades in på sanatorium för en fläck på lungan.

Dagmar hade ett stort inflytande över Oves uppväxt. Hon lät honom få följa med och leta efter nya miljöer till sina deckare. Han fick följa med henne på Operan i Stockholm, och han fick följa med till Nya Elementarskolan där hon jobbade. Det blev en stark kontrast till livet hemma i familjen.

Redan tidigt kände Ove att scenen lockade, men han vågade inte ta steget fullt ut. Han var för blyg. Så när han var 18 år gammal började han istället studera färgteknologi. Under fyra års tid läste han både teori och praktiserade i målerilära. När han var klar stack han ut till sjöss under ett halvår, och jobbade på svenska Lloyd rederi. Resorna gick till Europa, Afrika och Medelhavet. När han kom hem igen startade han upp sin egen måleriverksamhet och jobbade med den i tio år. Då plötsligt svängde han om och började sin teaterkarriär. Då var han i 40-års åldern, och jag undrar förstås hur det gick till.

– Min dotter kom hem en eftermiddag med en handdocka från förskolan. Jag ställde mig framför spegeln i hallen och började spela teater. Precis då dök min frus kollega upp från förskolan. Hon stod och tittade på mig genom fönstret en stund. Sen kom hon in och föreslog att jag skulle komma till förskolan Svanen i Nora och spela dockteater för barnen.

Fler teateruppdrag ramlade in redan under hösten samma år. Året därpå, 1975, spred sig uppdragen över hela Sverige. 1983 blev det TV. Då hade Oves dockteater letat sig fram till barnprogrammet Mysiga magasinet. Sen blev det turné med Skånes djurpark, tomte i Tomteland, mer TV och då barnteater, Ingvar Oldsbergs rimstuga, adventskaleder i Värmlands-TV, och sedan tillbaka till Nora igen för att driva barnteater på Alntorpsö.

Ove är fortfarande aktiv som skådespelare. Han har inte dragit ner på tempot fast han egentligen borde betraktas som pensionär sedan 8 år tillbaka. Att han fortfarande orkar hålla ett högt tempo tror han beror på att han hållit sig borta från alkohol och tobak. Han såg vad alkoholen gjorde med hans föräldrar.

– Tyvärr dog min pappa redan vid 60 års ålder. Under de sista åren var han inlagd på ett behandlingshem för sina alkoholproblem. Min mamma och styvfar fick plötsligt för sig att sluta dricka vid 60 års ålder. Tack vare det fick jag några fina år tillsammans med min mamma innan hon dog vid 73 års ålder.

Tacksamheten till moster Dagmar finns fortfarande kvar. Ove glömmer aldrig hur mycket hon ställde upp för honom. Idag försöker han betala tillbaka, och det gör han genom att hedra Maria Langs minne. Sedan 2007 guidar han mordvandringar i Nora, och naturligtvis finns det teaterinslag i dem. Han spelar scener ur hennes deckare. Och han gör det på ett sätt som ingen annan skulle kunna göra det på. Han gör det med en stor portion humor och ett stort hjärta, och han gör det för sin älskade moster Dagmar.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer