Hur kändes det att vinna en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll?
– Min första känsla var att det var skönt att det var över. Jag var väldigt nervös och tyckte det var jobbigt att vara favorittippad. Men när jag väl hörde mitt namn ropas upp så var det förstås helt fantastiskt. Jag var också glad över att vara i sällskap med så många nominerade, duktiga kvinnliga skådespelare. Att jag vann är förstås jätteroligt, men lika roligt tycker jag det är att filmen fick så många baggar, bland annat för bästa manus. Men jag tycker nog att Peter Grönlund borde ha vunnit för bästa regi också.
Varför tror du att filmen vann så många Guldbaggar?
– Det är en väldigt bra film som skildrar de här utsatta människorna med mänsklighet, värme och värdighet. Den utspelar sig i en värld som de flesta inte känner till och det utspelar sig i deras värld, på deras villkor. Det är sällan det skildras på film. Missbruk och missbrukare har ofta en perifer roll i filmer. Här skildras de inifrån.
Vilka reaktioner har du fått på din rollkaraktär?
– Det har varit enormt positiva reaktioner, men också några oväntade. Många har sagt att de tycker att Minna är ”het”, vilket visar att de skönhetsideal vi vanligtvis matas med ser annorlunda ut i den här filmen. Minna är stark och hon är inte det minsta insmickrande. Trots sin utsatthet är hon kompromisslös och en tuff affärskvinna i den värld hon lever.
Hur gjorde du för att gå in i rollen som Minna?
– Jag gjorde massor av research och förarbete genom att träffa och umgås med människor som lever i utsatthet. Det fanns en massa pusselbitar som jag behövde få ihop och jag fick panik när jag tänkte på hur jag skulle klara det. Hur skulle det gå? Jag ville ju inte ”spela” missbrukaren Minna, utan jag ville vara henne och alla hennes diagnoser. Det fick inte bli för övertydligt, utan hennes olika erfarenheter skulle finnas som en underton. Min utmaning var att få publiken att gilla och förstå henne. De amatörskådespelare som medverkar och som själva lever ett utsatt liv har hjälpt mig mycket. Vi har också haft väldigt roligt ihop och har arbetat upp en vänskap.
Vad har erfarenheten med filmen gett dig personligen?
– Jag blev handplockad till rollen av Peter Grönlund eftersom han vet att jag har lätt att komma nära människor och för att jag skiter i varifrån de kommer. Medmänsklighet och respekt för andra, oavsett bakgrund, är en livsinställning som jag alltid bär med mig, så i den bemärkelsen har erfarenheten med filmen inte förändrat mig. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Däremot har jag blivit mer tacksam över små saker, som att kunna ta ett varmt bad eller en kopp kaffe när jag vill. Sedan är det ju så att jag har blivit väldigt berörd av alla historier som jag har fått berättade. De har etsat sig fast och är svåra att glömma. Jag har inte gått oberörd ur det här arbetet.
Tror du att Tjuvheder nu öppnar upp för fler filmer med socialt budskap?
– Ja, det tror jag absolut! Det går bevisligen att göra en socialrealistisk film som samtidigt är spännande. Jag tror att Tjuvheder tillför filmsverige mycket och att den, eftersom den är så unik i sitt slag, kommer att bli refererad till i olika sammanhang.