Kulturprojekt

De ger röst åt kvinnorna innanför fängelsets murar

Accent var med när dokumentärfilmaren Jessica Nettelbladt visade sin film Monalisa Story för kvinnorna på Färingsöanstalten. Det blev ett möte med mycket igenkänning.

Det serveras popcorn och läsk, och lokalen är så mysigt inredd som det går. Där slutar likheterna med en biokväll i frihet. Vi är på kvinnoanstalten Färingsö utanför Stockholm, och många av kvinnorna som ska se filmaren Jessica Nettelbladts dokumentär Monalisa Story – om Monalisas kamp för att komma bort från heroinet – har själva erfarenhet av droger.

Jessica Nettelbladt framför en hälsning från Monalisa till publiken. De båda tycker det är viktigt att våga visa verkligheten så som den ser ut med droger. För att de vill få en förändring. 

– Vi får så olika förutsättningar i livet, jag vill att alla röster ska bli lyssnade till, säger Jessica Nettelbladt i sin presentationen av filmen.

Den handlar om kamp, kärlek och om heroin. Helena Josefsson som gjort musiken är också med, och hon sjunger en sång från filmen:

I have been hurt – so I am hurting

I have been judged – so I am judging

I have been lost – but I won’t loose you

Helena Josefsson. Foto: Röster innanför murarna

Ljuset släcks och vi får följa Monalisas liv under åtta år genom kameraögat. Det skär i hjärtat att se hur Monalisa söker hjälp på beroendekliniken för avgiftning. Hon står där med packad resväska utanför entrén, men får inte komma in. Det är fullt.

Monalisa kämpar sig till drogfrihet tillsammans med pojkvännen, men suget kommer tillbaka. Till slut anger hon sig själv genom att helt enkelt ge sina droger till polisen. Fängelsevistelsen blir en vändpunkt.

Lena, som avtjänar ett straff för grovt narkotikabrott, känner igen sig i filmen.

–  Det är fruktansvärt jobbigt att gå på droger och sälja. Jag har knarkat sedan jag var under tjugo. Filmen förskönar ingenting, en sån här film behövs, säger hon.

Nu är hon 53 år och avtjänar sitt sjunde straff, den här gången är hon dömd till ett långt straff.

– Det har räddat mitt liv att jag fick fem år, nu har jag varit drogfri i två och ett halvt år.

Andra kanske shoppar. Jag går på NA-möten inne i Stockholm på mina permissioner.

Den första tiden var Lena på Hinseberg, den anstalt som har högst säkerhet i landet. Det är den enda anstalt för kvinnor som har 12-stegs program som behandling för att bli av med beroende. Hon tycker att anstaltspersonalen borde ha mer utbildning i hur missbruk fungerar. Varje morgon fattar Lena ett nytt aktivt beslut. Att vara drogfri just den dagen.

– Jag går på NA-möten inne i Stockholm på mina permissioner. Andra kanske shoppar, men jag vet vad jag behöver, säger hon.

Laddat för bio. Foto: Röster innanför murarna

Efter filmen blir det fika och workshop, där kvinnorna får skriva ner sina tankar. Eller rita. Det ska bli en bok med röster inifrån murarna. Jessica Nettelbladt går runt och pratar med alla.

– Det kan vara jobbigt för en del att se filmen. Vi har sagt till personalen att de måste ha beredskap för det efteråt, säger hon.

Precis som Monalisas barn i filmen har Lenas barn varit omhändertagna under uppväxten.

–  Jag saknar en mammagrupp på avdelningen. Det finns så mycket skam, vi behöver prata om det. När jag muckar nästa höst vill jag bli en bra farmor, säger hon.

Filmvisningen och workshopen är den del av projektet Röster innanför murarna, som är ett samarbete mellan Jessica Nettelbladt, Kriminalvården och DocLounge.

Fotnot: Lena vill inte framträda med sitt efternamn av hänsyn till närstående.

Läs om Monalisa story här.

Läs om 12-stegprogrammet inom Kriminalvården här.

Filmvisning. Foto: Röster innanför murarna.

Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:

»

Mer från Accent