Krönika

Lucas Nilsson: Tro på dina medmänniskor

En vän frågade mig en gång vad jag har för tro. Eftersom jag är ungefär lika spirituell som ett grusupplag svarade jag instinktivt att någon tro på några andliga makter, det har jag inte. ”Nej”, replikerade hon, ”det var inte heller det jag frågade efter”. Det finns många olika sorters tro, menade hon. Tron på principer och värderingar som guidar en i livet. Tron på visioner och drömmar som att sträva efter. Tron på sig själv och sin egen förmåga. Och tron på varandra, på sin medmänniska.

Efter vårt samtal hängde det där sista kvar hos mig. Att tro på varandra. Vad betyder det ens? Men desto mer jag tänker på det, desto viktigare inser jag hur viktig tron på ens medmänniskor är. Hur tomt livet blir utan den. Inte minst ser jag det i de många, många berättelser som jag fått höra om era, medlemmarna i IOGT-NTO, resor och erfarenheter av ert engagemang. Hur det var när ni i IOGT-NTO mötte människor som verkligen trodde på att ni kunde hålla fast vid er nykterhet. Att det var inom nykterhetsrörelsen som någon såg er för den ni var. Eller att det var i vår gemenskap som ni fick en plattform att påverka för nykterhet, och förtroendet att använda den.

”Se på varandra som delar av lösningar, och inte som problem.”

Det finns en explosiv kraft i mellanmänsklig tilltro. När någon ser dig, hör dig, litar på dig växer du som människa. Detsamma gäller motsatsen; ingenting är så förlamande som känslan av att ingen tror på dig. Det är därför nykterheten medför så mycket mer kraft än att ”bara” avstå alkohol. Du behöver inget annat än dig själv för att leva och leva ut. Du behöver inte gömma dig bakom alkoholkulturens dimridåer och ursäkter. Det är vad nykterhetsrörelsen sagt i alla tider: Du är du och vi tror på dig. 

När det här skrivs har vi i Sverige precis genomfört ett val. I skrivande stund är inte alla röster räknade, men det kan nog inte gå någon förbi att det är en omvälvande tid då det politiska landskapet målas om fort. I den omvälvning tror jag att vi, oavsett var våra enskilda partipolitiska sympatier ligger, behöver rörelser så som IOGT-NTO, som påminner om värdet av mellanmänsklig tillit. Att se på varandra som delar av lösningar, och inte som problem. Att våga tro på kraften att tro på våra medmänniskor.

Mer från Accent