Först var det omsorg om bönderna, och nu är det omsorg om krögare som används som intäkt av vissa politiker för att underminera alkoholpolitiken. Detta genom att förespråka gårdsförsäljning, eller utfärda olagliga serveringstillstånd. Krogbranschen är förvisso en av de branscher som drabbats hårdast under pandemin. Det har lokalpolitiker i flera kommuner tagit som argument för att uppmuntra till lagbrott.
Politikerna ger restauranger tillstånd att leverera alkohol tillsammans med mat hem till kunder – trots att det strider mot alkohollagen. Om inte någon serveringsansvarig från restaurangen följer med, och är kvar under tiden som alkoholen dricks upp, så är det alkoholförsäljning och inte servering. Och ingen har koll på vem som dricker vad eller hur mycket.
”Staten måste ges möjlighet att straffa kommuner som utfärdar serveringstillstånd i strid med alkohollagen.”
Länsstyrelsen protesterar, men har inga sanktionsmöjligheter. Trots att såväl IOGT-NTO:s förbundsjurist som Kommunala alkoholhandläggares förening påpekat detta redan innan lagens tillkomst.
Det finns en anledning till alkoholrestriktionerna. Redan efter ett par glas höjs tonläget i talet. Smittrisken ökar när vi talar högre, precis som när vi sjunger. Dessutom sviktar omdömet av alkohol, och den som har druckit har svårt att hålla avstånd. Allt detta är förödande under en pandemi. Ur smittsynpunkt är det därför bra med alkoholstopp klockan 20.00. Restaurangbranschen blöder, men den ska inte räddas genom lagbrott. Därför måste staten ges möjlighet att straffa kommuner som utfärdar serveringstillstånd i strid med lagen.