Britt-Marie Börjesgård är till yrket byggnadsantikvarie, är privat engagerad i Svensk form, och har många års erfarenhet av såväl Våra gårdar som IOGT-NTO-rörelsen. Med andra ord är hon en ovanligt väl meriterad ordförande.
Grattis till ordförandeskapet! Är du första kvinnan på posten?
– Tack. Nej, faktiskt inte. Saga-Britt Landelius hette en tidigare ordförande som dessvärre avled och därför inte blev så långvarig på posten.
Hur kommer det sig att du är så engagerad i fastigheter?
– Fastigheter är viktigt. Lokaler är en förutsättning för att göra verksamheten tillgänglig. Och så är det mitt jobb; jag arbetar som byggnadsantikvarie på Länsmuseet i Jönköping.
Vad gör en byggnadsantikvarie?
– Ansvarar för bevarandefrågor, rådgivning, kulturhistoria, följer renoveringar av byggnader som fått bidrag av Länsstyrelsen och ser till att de håller sig till Länsstyrelsens regler. Det kan gälla allt från vilket takmaterial till vilken puts de använder. Och så få folk att få upp ögonen för arkitektur och att även lite halvgamla hus kan vara intressanta.
Britt-Marie Börjesgård har suttit i Våra gårdars styrelse länge.
– Jag minns inte exakt, men det är omkring tjugo år. De två senaste som vice ordförande. Det är i varje fall längre tid än jag varit ordförande i Svensk forms Småländska regionalförening och det blev jag 2005.
Svensk form är en ideell förening som arbetar för att stimulera designutvecklingen i Sverige.
Hon har också lång erfarenhet av IOGT-NTO-rörelsen.
– Jag gick med redan i tonåren. Sedan var jag anställd på UNF (Ungdomens nykterhetsförbund) som förbundssekreterare, det som nu kallas generalsekreterare, under 80-talet. Jag har också suttit i IOGT-NTO:s förbundsstyrelse och varit valberedare. Nu är jag ordförande i min lokalförening Norrsken i Harshult, som ligger fyra mil norr om Växjö.
Det har hon nytta av nu.
– I UNF fick jag ganska god kunskap om hur Sverige ser ut. Men i Våra gårdar får jag också lära känna andra nykterhetsorganisationer som Blå bandet och Frisksportarna. Och även om organisationer utanför nykterhetsrörelsen som har alkoholfria lokaler, som Sverok.
Medlemskap i Våra gårdar kan sökas av föreningar som disponerar eller äger fastigheter eller lokaler med alkoholfri verksamhet.
Varför ska de vara med i Våra gårdar?
– Vi kan erbjuda bra försäkringsalternativ, vi hjälper till med råd och stöd och man får möjlighet att söka pengar från Boverket.
Hur uppstod ditt intresse för byggnader?
– Ett intresse för design och konsthantverk fick mig att börja läsa konstvetenskap efter jobbet på UNF. Under utbildningen nischade jag in mig på arkitektur och bebyggelsehistoria. Det kändes konkret och som något man faktiskt kunde få jobba med.
Och konkret har hon verkligen också jobbat.
– Jag var med och såg till att ordenshuset flyttades till Skansen och sedan var jag engagerad i själva flytten av Brofästet. Under en kurs i byggnadsrestaurering på Gotland, gjorde jag min praktik i Ullfors under nedmonteringen av huset. Sedan anställdes jag av Skansen för att vara med när det byggdes upp där.
Brofästet var en förening i Ullfors i Tierps kommun i Uppland. Deras ordenshus flyttades till Skansen 1994 på IOGT-NTO:s bekostnad. Föreningen i Tierp har ersatts av den digitala föreningen Brofästet kopplad till huset på Skansen.
Du brukar kallas för Pippi – varför?
– Det har hängt med sedan jag var barn. Oklart varför, men jag brukar säga att det är för att jag är så stark.
Hur ser du på framtiden för nykterhetsrörelsens byggnader?
– Det kan vara tufft att vara lokalägare, särskilt om man börjar bli gammal och inte känner att det finns yngre krafter som vill ta över. Men vi har gjort oss av med så många lokaler att vi inte har råd att bli av med fler.
Huset synliggör organisationen anser hon.
– Husen är en tydlig markering av att vi finns på plats. Därför är det viktigt att satsa på den lokala verksamheten. Där är kulturverksamheten en viktig del. Den lockar folk och gör så att vi kan ta plats i lokalsamhället, så husen är viktiga på många sätt.