Julius Kramer: Scouthalsduken representerar allt jag står för

Julius Kramers väg in i IOGT-­NTO-rörelsen började i en liten röd scoutstuga vid Skurusundet, alldeles nedanför Tollare folkhögskola. I stugan håller Nacka-Boo scoutkår till. Kåren tillhör Nykterhets­rörelsens scoutförbund, NSF.

– När jag var åtta år tyckte mamma att jag skulle bli scout. Jag ville inte, tyckte det var lite löjligt med scouthalsduken, men hon förstod bättre vad jag behövde, säger han.

Vad fick dig att ändra dig?

– Ledarna, Kalle och Lotta, var så välkomnande. De var riktiga eldsjälar. Och så äventyren i naturen förstås. Ganska snabbt fick jag också ta ansvar och själv bli ledare – så är det i scouterna. Jag hoppar fortfarande in nu och då, säger han.

Halsduken tycker han inte längre är löjlig.

– Nu representerar den allt jag står för, min tillhörighet och en stor del av min identitet. Jag har många. Jag har fått halsdukar som gåva, ofta från scouter i andra delar av världen. De representerar många minnen.

Från rummet där vi sitter, på IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare, blickar vi ned över scoutstugan. Dagen efter vårt möte ska Julius Kramer börja på ett nytt jobb som rådgivare kring unga, fred och säkerhet inom FN:s fredsmission UNSOM i Somalia. Bakgrunden är att FN:s säkerhetsråd 2015 antog en resolution om att ungas deltagande i freds- och konfliktlösningsarbetet ska stärkas.

– Unga har ofta orättvist och generaliserande beskrivits som arga, vålds­benägna män. De ses inte alltid som den resurs för fred de egentligen är. Men i Somalia utgör unga en majoritet av befolkningen, och att investera i ungas engagemang är att investera i fred.

Somalia är ett av de länder i världen som har yngst befolkning; 70 procent är under 30 år.

– Samtidigt är det ett åldershierarkiskt klansamhälle, där unga ofta saknar inflytande. Det riskerar att bli ett tillitsunderskott när en så stor del av befolkningen inte har något att säga till om.

”I Somalia utgör unga en majoritet av befolkningen, och att investera i ungas engagemang är att investera i fred.”

Julius Kramer

Bristande tillit skapar ett missnöje som kan vara katalysator för förändring, men också farligt.

– Al-Shabaab betyder ungdomen på arabiska.

Al-Shabaab är den islamistiska väpnade grupp som kontrollerar stora delar av Somalia. Den startade som en ungdomsgren av en somalisk islamiströrelse och utmärker sig för sina våldsdåd.

– Somalia har inte varit en fungerande stat på många år. Den håller på att byggas upp nu, men det tar längre tid att bygga upp ett förtroende än att rasera det.

Tror du att de kommer att bry sig om vad du säger?

– De har ju bett att jag ska komma så det hoppas jag. Min uppgift är att stärka ungas deltagande i de freds- och statsbyggande processerna, till stor del genom att bygga på det engagemang som redan finns hos unga i civilsamhället.

Han är imponerad av det han sett och hört hittills från Somalia.

– Unga kvinnor och män, som marginaliserats länge och levt under enormt svåra förhållanden, driver landets för­ändringsarbete och innovation. Det är ganska fantastiskt.

Någon lätt uppgift tror han inte att det kommer att bli.

– Att bygga tillitsfulla relationer kan bli en utmaning, att få unga och regerings­representanter att jobba tillsammans när tilliten är låg. Man måste gå in med ett stort mått ödmjukhet när man utmanar etablerade arbetssätt, men jag hoppas att de ska lyssna – framförallt på de unga somalierna.

Första tiden kommer nya jobbet att skötas hemifrån soffan.

– Jag vet inte när jag kan komma ner till Mogadishu. Allt beror på pandemi­situationen. Jag får ägna tiden åt att förbereda mig och att plugga somaliska glosor. Jag har pratat med några av dem jag ska jobba med och börjat sätta mig in i situationen, men läget ändras hela tiden.

Somalia är inte den tryggaste platsen på jorden.

– Säkerhetsläget är jättedåligt, med ett ständigt överhängande terrorhot. Själv kommer jag att bo väldigt skyddad på FN:s bas, men kommer förstås också att resa runt i landet.

Hans bild av Somalia har dock nyanserats en del.

– Nu tycker jag ändå att det ser lite hoppfullt ut med statliga institutioner som kommer igång, men all utveckling är mycket skör.

Julius Kramers internationella engagemang började 2011, på ett läger för unga medlare i Rwanda, Burundi och Demokratiska republiken Kongo som deltog i ett regionalt fredsprojekt.

– Jag och några andra svenska scouter var med på lägret. Jag blev så inspirerad av deras förmåga till dialog. Där väcktes mitt intresse för lokalt fredsbyggande, och sedan dess har jag varit engagerad i internationella frågor.

Han tror att hans uppväxt också kan ha bidragit. Julius Kramer är född i New York. Hans pappa är amerikan och mamma är svensk.

– Vi flyttade till Sverige innan jag fyllt två år. Jag växte upp i Orminge som är ett multikulturellt område, och spenderade helgerna på pappas internationella blues­jam i Gamla stan, så jag har alltid haft människor från olika kulturer omkring mig.

Även den tjänst han lämnar, som specialist inom unga, fred och säkerhet på Folke Bernadotteakademin, FBA, medförde jobb i en konfliktzon.

– Jag ledde en process som samlade Iraks regering, FN och unga människor, och som mynnade ut i en nationell koalition för unga fredsbyggare i Irak.
Precis före jul var jag i Bagdad och lanserade den.

FBA är en myndighet under utrikes­departementet, som jobbar med praktiskt stöd till fredsbyggande och konfliktlösning och är Julius Kramers arbets­givare även i Somalia. Innan han fick jobbet där arbetade han i svenska regeringens Agenda 2030-delegation.

– Det var verkligen en tillfällighet att jag hamnade där. Efter gymnasiet ville jag testa att jobba som ambulanssjukvårdare.

Det gjorde han på en brandstation i Tennessee i USA.

– Under tiden jag var där höll FN diverse möten i New York, för framtagandet av den nya globala utvecklingsagendan Agenda 2030. Eftersom jag ändå var i närheten, och hade ett fredsengagemang, fick jag frågan att åka dit som representant för scoutrörelsens världsorganisation WOSM. Det var början på en rad uppdrag i FN:s korridorer, bland annat med att säkerställa ungas deltagande i förhandlingarna runt UNGASS 2016 – FN:s toppmöte om droger.

Det ena ledde till det andra. När Regeringskansliet sökte någon som skulle arbeta med att inkludera unga i Sveriges genomförande av Agenda 2030, fick Julius Kramer frågan och tackade ja.

– Det är ofta tillfälligheter som styr människors liv. Jag har ibland tänkt
på vad som skulle ha hänt om jag inte åkt på det där fredslägret i Burundi eller om jag inte råkat befinna mig på en brandstation i USA inför antagandet av Agenda 2030.

Kanske hade han blivit polis.

– Det var polis jag egentligen ville bli. Och det kanske inte är för sent än, säger han.