Nybyggare

Ihärdigt ideellt byggande i Skene

När många IOGT-NTO-föreningar gör sig av med sina hus är föreningen Ihärdig i slutfasen av sitt nybygge.

Redan 2012 beslöt föreningen Ihärdig i Skene i Västergötland att bygga en ny lägergård. Detta på tomten Ekelund där det sedan 1932 stod en enkel sommarstuga.

– Den hade varken indraget vatten eller el. Därför har vi inte haft någon lägerverksamhet där sedan 1990-talet utan bara använt den på midsommar. Vi har ett stort midsommarfirande som brukar locka 300–350 besökare, berättar Björn Lanefelt, ordförande.

Ihärdig är en förening med såväl IOGT-NTO som Junis, Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, och Nykterhetsrörelsens scoutförbund, NSF, bedriver verksamhet.

– Så har det alltid varit. I föreningsstyrelsen sitter två representanter för varje organisation. Jag var tretton när jag blev invald i styrelsen. De yngsta som hjälper till med husbygget nu är sju-åtta år.

Före och efter. Foto: Björn Lanefelt, Winnie Blom-Jensen

Och först skulle det gamla huset rivas, se film här. Motsatsen till taklagsfest?

Att det tog så lång tid från start till nästan färdigt hus beror på olyckliga omständigheter.

– När vi skickade in bygglovsansökan frågade kommunen om vi inte kunde vänta några år. De planerade att dra in kommunalt vatten och avlopp i området och det skulle bli väldigt dyrt för oss att först ordna en egen anläggning och några år senare ansluta oss till det nya kommunala, vilket är obligatoriskt. 

Föreningen bestämde sig för att vänta.

– Men det blev en massa överklaganden och drog ut på tiden. Att det skulle ta så här många år var det ändå ingen som trodde.

”Tanken är att bygga så miljövänligt som möjligt. Allt material är valt med omsorg.”

Björn Lanefelt

För tre år sedan var vatten och avlopp äntligen på plats och bygget kunde påbörjas.

– Vi anlitade en lokal arkitekt som lyssnade på allas önskemål och ritade ett hus efter det. Det är helt byggt i trä, av lokalt virke och uppfört av lokala hantverkare. Tanken är att bygga så miljövänligt som möjligt. Bara i badrummet har vi gips. Det kräver byggreglerna. Allt material är valt med omsorg. Vi har otroligt vacker panel.

Att bygga helt i trä visade sig dock bli en dyr historia.

– När vi valde ett arkitektritat trähus var det inte särskilt mycket dyrare än ett kataloghus, men sedan kom pandemin och kriget i Ukraina och virkespriserna sköt i höjden. Nu har de ju sjunkit igen, så hade vi börjat bygget idag hade nog blivit 30 procent billigare.

Rejält sovloft och altan med utsikt. Foto: Winnie Blom-Jensen

Det nya huset är inte stort, 50 kvadratmeter, ungefär som det gamla som var 48.

– Men det har ett sovloft, där 16 personer kan sova, och separat förråd och bastu. Tomten ligger i strandskyddat område så man får bara bygga som det tidigare varit. Så som tur var hade även det gamla ett sovloft, även om det var väldigt litet och lågt i tak. Vi får till exempel inte bygga upp den gamla dansbanan igen eftersom den ruttnade bort på 1970-talet och vi inte kan bevisa att den funnits där. Vi har inga bilder av den.

”Vi ska ha stickning, diktläsning, sång, och allt möjligt annat, och även servera våfflor.”

Björn Lanefelt

Förutom lägerverksamhet är tanken att det ska bedrivas kulturkafé i huset på söndagarna.

– Vi ska ha stickning, diktläsning, sång, och allt möjligt annat, och även servera våfflor. Det ska alla hjälpas åt med, säger Björn Lanefelt.

Det nya huset har redan bidragit till ökad aktivitet.

– Tack vare huset har NSF beslutat att dra i gång sin verksamhet igen. Den har legat nere några år, så det är jättekul.

Däremot har den ordinarie IOGT-NTO-verksamheten fått stryka på foten.

– Det är svårt att orka med något annat när man bygger hus. Men vi träffas ju fortfarande varje söndag, så man kan väl säga att verksamheten har bytt skepnad. Nu målar vi och bygger trädäck. 

Föreningen gör en hel del av jobbet själva.

– Pengarna är slut så resten får vi klara utan hantverkare, utom el och vvs. Det måste vi ha någon behörig som gör.

Det som återstår är invändig målning, ett trädäck utanför huset, en ramp och en brandtrappa.

– Vi är mellan tre och tio personer som målar varje söndag. Även utsidan har vi målat själva. Sedan är det fyra–fem som bygger trädäck. Och i maj kommer brandtrappan. Sedan har vi sökt tillstånd för solceller, men det får vänta till nästa år. Det har vi inte råd med just nu.

Vad har varit svårast med husbygget?

– För mig har det tuffaste varit att det blev så mycket dyrare än vi tänkt. Vi hade tagit höjd, men inte sådan höjd. Vi skulle kunnat bli färdiga med huset ett år tidigare om pengar funnits, men tar tid att få ihop pengar. Ungefär halva summan har vi skrapat ihop själva, resten är bidrag och lån.

Färgmatchad Björn Lanefelt. Foto: Winnie Blom–Jensen

Att söka bidrag har tagit mycket tid och kraft.

– Vi har fått bidrag från IOGT-NTO väst, IOGT-NTO-förbundet, IOGT-NTO Älvsborg, Stiftelsen Sparbanken Sjuhärad och IOGT-NTO:s Markkretsen. Nu ska vi söka sponsring från lokala företag. Sedan har vi sökt, men inte fått, pengar från Allmänna arvsfonden, Boverket, Stiftelsen ansvar för framtiden, Tempelriddarorden, och några till.

Vad har varit roligast?

– Att få se tanken vi hade, när vi pratade med arkitekten, bli verklighet. På Ekelund har vi många ekar. Vi ville kunna se dem och vattnet samtidigt. Det kan vi nu tack vare stora fönster i varje hörn. Och lokala företag har erbjudit sig att skänka möbler till huset. Det finns fördelar med att ha kört mellanstadiedisco i 38 år och ha midsommarfirande för 300 besökare varje år. Alla vet vilka vi är.

”Vi måste omgruppera och se till att bygga där det finns underlag för verksamhet.”

Stefan Engström

Stefan Engström, fastighetschef på IOGT-NTO, gläds åt Ihärdigs nybygge.

– Det är en jättefin utveckling för vår folkrörelse. Vi måste omgruppera och se till att bygga där det finns underlag för verksamhet. 

Även om det, enligt Stefan Engström, finns planer och tankar på nytt på flera orter så handlar det ändå oftare om försäljning och avyttring när det gäller IOGT-NTO:s fastigheter.

– Allting förändras och vi måste följa med. Att hålla fast vid det gamla och bevara hus bara för att man alltid haft dem blir inte bra. Till slut blir huset verksamheten. Det svåra är då att riva av plåstret och fatta beslutet att göra sig av med huset. Det är inte alltid lätt när man kanske tillbringat varje ledig helg med att fixa med huset. Det är mycket känslor i ett hus.

Mer från Accent