De var ett gäng UNF:are som alla var barn till missbrukare och som upptäckt styrkan i att ha någon att berätta sina hemligheter för.
– Vi insåg att vi borde göra någonting över jul eftersom vi alla hade upplevt hemska jular. Men det var svårt att hitta aktiviteter kring jul så vi bestämde oss för att göra något själva, säger Björn Lanefelt, lärare på Wendelsberg som var en del av det ursprungliga gänget på julkursen.
”Vi insåg att vi borde göra någonting över jul eftersom vi alla hade upplevt hemska jular.
Björn Lanefelt
Resultatet blev en skidkurs i franska Alperna. Kursen var den perfekta ursäkten för att slippa julen hemma, utan att behöva konfrontera sina föräldrars alkoholvanor. Inför resan hade arrangörsgruppen arbetat med ett kursmaterial som hette Kompisar som förstår, för att kunna arbeta mer med kamratstöd till personer med missbruksproblematik, anhöriga och tillfrisknande.
Tanken är att skapa en så trygg miljö som möjligt under kursen. Genom att gå i skidskola, fira jul tillsammans och föra samtal i mindre grupper skapas en tillit som gör att deltagare kan öppna upp om sin situation, sina tankar och känslor.
– Det gör att man vågar berätta hemligheter för varandra. Vi tror på att ha en mix av deltagare med bakgrund i missbruk eller anhörigskap, och deltagare som inte har det, säger Björn Lanefelt.
Sedan några år tillbaka är det även möjligt för vuxna att följa med på julkursen. De vuxna går en medberoendekurs under resan medan de unga fokuserar på kamratstöd.
– Vi insåg att det fanns ett behov. Det fanns föräldrar som ville kunna följa med sitt barn och ju fler nyktra som är med desto mer trygghet under resan.
Att den ursprungliga idéen var att komma bort från föräldrar under julen ser inte Björn Lanefelt som ett hinder för föräldrar att kunna följa med.
– Vi ser det som en styrka att de unga får umgås med vuxna som fungerar. Många medlemmar vill fira en jul utan alkohol, och julresan gör dessutom julen lättare för den som är ensamstående, säger han.
Julresan har genom åren för det mesta innehållit skidåkning, om än inte alltid.
– När man gör saker tillsammans, som att lära sig åka skidor, känner man sig tryggare tillsammans, växer och mår bättre. Det är jättemånga som åkt med oss som aldrig stått på ett par skidor tidigare. Då får du en otrolig utveckling när du efter några dagar kan åka själv.
Men oavsett fysiska aktiviteter finns några fasta hållpunkter under kursen.
– Vi har alltid ett öppet tolvstegsmöte under veckan. På julafton läser vi högt ur Karl-Bertil Jonssons jul, och så har vi en julceremoni där vi tänder ett ljus och tänker på alla som inte är där med oss, säger Björn Lanefelt.
2021 års resa gick precis som den första till skidorten Chamonix i Frankrike. Totalt deltog ett tjugotal UNF:are och 16 vuxna som satte sig på bussen för transport till Alperna.
– Det var väldigt speciellt eftersom resan ägde rum mitt under en pandemi. Men vi följde regler och restriktioner och tack vare det blev gruppen som åkte också lite tajtare.
”Det är otroligt att det fortfarande fungerar efter så många år. Det är rätt magiskt.”
Björn Lanefelt
Pandemin bidrog också till att skidorten var tommare än vanligt.
– Det var i stort sett inga andra gäster på hotellet, vilket gav oss mer utrymme.
På grund av pandemin valde de också att ha färre aktiviteter i helgrupp, och när de väl sågs i större grupper skedde det huvudsakligen utomhus.
– Året innan ställde vi ju in eftersom UD avrådde från resor. Det är en balansgång hela tiden om man ska åka eller inte. Men för många av oss är det viktigt att få fira en vit jul tillsammans.
Björn Lanefelt har tappat räkningen på hur många julresor han varit med på, men tror att det handlar om 18-20 stycken. Numera deltar han med både barn och barnbarn.
– Det är otroligt att det fortfarande fungerar efter så många år. Idag är det människor i alla åldrar, från Otto på tio månader till Krister på sextiofyra år som åker med, pratar om medberoende med varandra och firar jul. Det är
rätt magiskt.