Ingemar Nilsson, som drev arrangemangsservice i IOGT-NTO:s regi, var initiativtagare till konserterna.
Foto: privat.
– Åke Marcusson, som var förbundssekreterare på IOGT-NTO, när jag blev anställd 1988 tyckte att vi skulle hitta på något kul och då föreslog jag att vi skulle göra en julkonsert efter Björn Skifs koncept. Han hade något konserter som han kallade Badrock, där han lirade ihop med sina kompisar, säger Ingemar Nilsson.
Och så blev det, 1988 hölls en konsert, under namnet Vit jul, i Berwaldhallen som sändes i Sveriges radio på nyårsafton. Kersti Adams Ray var konferencier. Anna-Lotta Larsson, Janne Schaffer och Susanne Alfvengren var med bland artisterna. Överskottet gick till IOGT-NTO:s orkidékampanj mot narkotika. Anna-Lotta Larsson har fortsatt och givit julkonserter varje år sedan dess.
– Någon föreslog att vi skulle göra konserten ännu större nästa gång och den 17:e december 1989 hölls den första riktigt stora julkonserten. Det är trettio år sedan, säger Ingemar Nilsson.
Även då var Kersti Adams Ray konferencier. Bland artisterna märks Niklas Strömstedt, Merit Hemmingsson, Dana Dragomir, Monica Bring och många fler.
– Det var inte svårt att få tag på artister. Alla ville vara med, säger han.
Många ville också komma och titta.
– Det blev större och större. Hade vi fortsatt hade vi varit en större intäktskälla än Miljonlotteriet idag. Det är jag säker på, säger han.
Eftersom det blev så populärt började andra ta efter.
– Omkring 1992–93 började dyka upp andra arrangörer som ordnade egna julkonserter.
Men 1995 hölls den sista konserten i IOGT-NTO:s regi. Varför tog det slut?
– Det växte ju i omfång. Från att ha kört runt med en buss blev det stora långtradare. IOGT-NTO tyckte att det blev för stort och ville inte fortsätta. Det var synd att det tog slut. Det var en fin tradition, säger Ingemar Nilsson.
Julkonserternas historia, och att IOGT-NTO var först, uppmärksammas av producenten Peter Jägerhult som intervjuas i Sveriges radios Studio 1 redan förra året.