IOGT-NTO

100 dagar med Kim Reenaas

Kim Reenaas om sina första 100 dagar som IOGT-NTO:s generalsekreterare: "En otrolig resa."

Du har sagt att din första personliga upplevelse av IOGT-NTO var kongressen i somras, då du deltog som en del av din introduktion. Vilka intryck fick du av rörelsen där?

 – Den största, och mest positiva, upplevelsen var öppenheten. Alla som gick upp i talarstolen var tydliga med vad de tänkte, tyckte och varför. Många kom också till mig och ville dela med sig av sina åsikter och erfarenheter. 

– De flesta hade bara bra medskick, men det är också så viktigt att man vågar prata om det man inte är så nöjd med. Då tänkte jag att det kommer att bli bra det här!

Nu har det gått 100 dagar sedan du tillträdde som generalsekreterare den 1 september. Hur har den första tiden varit?

– Det har varit en otrolig resa, en väldigt speciell tid. Förutom att det har varit jättemycket nytt att sätta sig in i, så är alltid hösten efter en kongress en intensiv tid. Då ska kongressbesluten omsättas och kansliet ska ta fram beslutsunderlag till styrelsen för att vi ska kunna fullgöra kongressbesluten. 

”Jag har försökt att att navigera mellan vad som är viktigt, för besluten kan inte vänta. Vi måste jobba på.”

Det är inte bara styrelsens arbete som kräver generalsekreterarens uppmärksamhet. 

– Samtidigt har jag behövt sätta mig in vilka behov som finns på kansliet. Jag har försökt att bli bra på att navigera mellan vad som är viktigt, för besluten kan inte vänta. Vi måste jobba på.

När Kim Reenaas talar om kansliet är hon tydlig med att poängtera att hon avser alla anställda i förbundet. Oavsett om placeringen är på det fysiska kansliet på Stora Essingen i Stockholm eller någon annanstans i landet.

Vilka möjligheter/problem ser du med att arbeta i en organisation där anställda och ideella krafter ska arbeta tillsammans för att förverkliga organisationens visioner och mål?

– Framför allt ser jag möjligheter. Att många i organisationen har varit anställda en period, förtroendevalda en annan, och kanske ideellt engagerade på annat sätt under hela tiden, tycker jag är en styrka. Sedan gäller det att se att var sak har sin tid. Medarbetarna har ett engagemang och det ligger på mig att ta vara på det. Det finns en stor potential i allt engagemang.

Men helt okomplicerat är det inte.

– Det är viktigt att förstå de olika rollerna. Vi som är anställda ska vara ett stöd och se till att det är så enkelt att vara medlem och engagerad som möjligt. Men vi är inte där för vår egen skull; som medarbetare har man begränsade möjligheter att driva sin egen övertygelse. Vill man vara med och driva utvecklingen av organisationen har man större möjlighet som förtroendevald.

Hon betonar vikten av att de anställda ser sitt arbete som ett stöd.

– Vi har en professionell roll och ska ge kanslistöd åt förbundsstyrelsen, men det är något annat än att driva egna frågor.

”Jag vill att det ska vara lätt att vara engagerad och jag skulle vilja se en ökad delaktighet och tydlighet för vem som gör vad.”

Vad ser du som viktigast framöver?

– Framtiden kan vara så mycket, de nästa 140 åren, eller de nästa 50, eller så är det de närmsta två åren, till nästa kongress. Det är främst den perioden jag fokuserar på. Jag vill att det ska vara lätt att vara engagerad och jag skulle vilja se en ökad delaktighet och tydlighet för vem som gör vad.

På vilket sätt ska delaktigheten öka och hur ska det gå till?

– Jag är så glad över den tydliga ansvarsfördelning som kongressen fattade beslut om. Det har givit oss bra förutsättningar för vårt arbete. Det är bra att skilja det drivande ansvaret från det stödjande. Eftersom vi anställda har en så tydligt stödjande roll behöver vi veta hur behoven ser ut.

– Vi behöver lyssna till de behov som finns runt om i landet innan vi planerar vår verksamhet. Men då är det också viktigt att alla har ansvarsfördelningen klart för sig och förstår sin roll.

Kim Reenaas anser att kommunikationen ut i verksamheten behöver öka. 

– Det ska vara lätt att hitta de verktyg man behöver. Vi måste bli bättre på att kommunicera ut till distrikt och föreningar vad de kan förvänta sig. Det är viktigt att inte bara synliggöra det drivande arbetet utan även det stöttande.

”Vi behöver fullfölja den finansieringsstrategi som finns. Vi behöver en större diversifiering på intäktssidan.”

Hur ser du på de ekonomiska möjligheterna för IOGT-NTO i framtiden, med en hårdare och inte alltid så juste konkurrens på spelområdet?

– Vad vi som organisation behöver göra är att fullfölja den finansieringsstrategi som finns. Vi behöver en större diversifiering på intäktssidan. Det är en av de större utmaningarna för såväl förbundsstyrelsen som för distrikt och föreningar. Det är ett bekymmer vi har gemensamt med andra, men jag tycker att vi är väl rustade eftersom vi är ute i god tid.

Hon ger exempel på intäktsmöjligheter.

– Både insamling och idéburen välfärd är sådana. Sedan tror jag att det är en diskussion som kommer att återkomma i civilsamhället, hur möjligheten till statsbidrag ser ut och hur upphandlingsreglerna är utformade. Vi är inte ensamma i detta.

Du bor ju i Kristinehamn. Hur tycker du att pendlarlivet har fungerat?

– Jag trivs bra på tåget, vilket underlättar. Det är en vanesak att pendla, men bra om man kan hålla på rutinerna.

Har du gjort det då? Har du fasta rutiner?

– Det har varit svårt eftersom det här jobbet innebär en del helgjobb. Eftersom jag har barn som är nio och tio år så vill jag inte gärna vara borta för länge hemifrån i taget. 

När du blev anställd berättade du att du ägnade dig åt orientering tillsammans med dina barn. Hur går det med den?

– En del rutiner på hemmaplan har tappats bort under den här hösten. Dit hör tyvärr orienteringen. Vi planerar att flytta till Stockholm. Då kanske det blir lättare, men det är inte så enkelt att byta stad. Det är mycket att ta ställning till.

”Jag är så otroligt stolt över att vara anställd av en organisation som vågar fatta så modiga kongressbeslut.”

– Sedan vill jag bara tillägga att jag är så otroligt stolt över att vara anställd av en organisation som vågar fatta så modiga kongressbeslut, även om de inte alltid är så lätta att genomföra.

Du tänker på flygförbudet?

– Ja, till exempel. Klimatet är ju superviktigt. Och det visar vilka otroligt goda intentioner medlemmarna har med sitt engagemang. Det blir spännande att se hur det går. Vi måste planera väldigt noga för våra arrangemang och vad vi ska delta i.

Kim Reenaas i heta stolen på medlemsmöte

Kim Reenaas var medlem i IOGT-NTO i tio år innan hon blev anställd. Hon var direktansluten och hade inte kontakt med någon förening. Det berättar hon under ett kvällsmöte hos IOGT-NTO-föreningen 14 juni, som tillsammans med Stockholmsdistriktet bjudit in till ”Kim i heta stolen” .

Att hon gick med i IOGT-NTO var för att hon ville stödja organisationen och vara ”en extra pinne i statistiken”, men hon funderade inte mer över saken då.

– Att sitta i en styrelse var inget jag kunde tänka mig just då, men om jag hade fått frågan hade jag gärna hjälpt till med något praktiskt, som att diska efter ett möte, säger hon.

Några engagerar sig mycket, andra gör punktinsatser eller engagerar sig inte alls, och så måste det få vara, menar hon.

– Det blir en normalfördelningskurva, med de som bara vill vara en pinne i statistiken i ena änden och de väldigt engagerade i den andra, och så en stor grupp mittemellan. Tillsammans blir det en gemensam kraft framåt. 

Från publiken kommer också frågan om hur engagemanget ska öka.

– Det behöver inte betyda att de som redan är engagerade gör mer. Det kan lika gärna innebära att vi blir fler som gör något.

En annan deltagare vill veta hur IOGT-NTO ska få tillbaka kittet mellan medlemmarna, att medlemmar gör saker tillsammans? Kim Reenaas svarar att det pågår en massa verksamhet runt om i landet där medlemmar gör saker tillsammans.

– Men vi kanske är dåliga på att berätta om det. Och verksamheten kanske spretar mer än tidigare: medan några ägnar sig åt kampsport så spelar andra teater eller lagar mat tillsammans.

Hon får också en fråga om hur hon ser på alkoholpolitiken.

– Jag tycker det är paradoxalt att när Systembolaget räknat ut att alkoholen kostar samhället 103 miljarder kronor så skrivs det debattartiklar om att det är frihet att få köpa alkohol på söndagar. Varför diskuteras det inte hur vi ska hämta hem de kostnaderna i stället?

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer