Christophe Soussan, doktorand på Karlstads universitet, har frågat 619 personer som använder ”nya droger” vad som driver dem. Resultatet blev, kanske inte så förvånande, att drivkraften är olika för olika preparat.
Mer förvånande är att så stor del av användarna använt många preparat och dessutom från olika grupper.
– Det är anmärkningsvärt hur många droger de använt. De sexhundra som svarade hade tillsammans testat 177 unika substanser. Nästan trettio procent hade använt fler än nio preparat, vilket var det högsta alternativet man kunde välja i vår enkät. De var fler än de 15 procent som bara testat en drog, säger Christophe Soussan till Accent.
De som besvarat enkäten hade stor erfarenhet även av andra, mer traditionella droger, nästan 99 procent hade använt cannabis, 84,5 procent hade testat en hallucinogen och drygt 42 procent en opiat.
Alkoholkonsumtionen var dock strax under genomsnittet.
Den vanligaste preparatgruppen bland de nya droger som använts var hallucinogener som 40,5 procent använt. Därefter kom centralstimulerande, 23 procent, och dissociativer, till vilka ketamin hör, med 10 procent.
Skälen till att använda de olika preparaten skiftar även om det är upplevelsen av ruset som lockar för de flesta.
– Jag tror att människor är nyfikna och sugna på nya experimentella upplevelser. Det var i alla fall slående att skäl som att det är lättillgängligt eller billigt inte har lika stor betydelse. Det är upplevelsen man är ute efter. Olika människor tilltalas av olika preparat. Sedan har vi en grupp som självmedicinerar. De läser på och försöker klara sig på egen hand, utanför vården, säger Christophe Soussan.
För alla droger är den vanligaste drivkraften nöje och rekreation. Därefter skiljer sig svaren för de olika drogerna. De som använder hallucinogener gör det för att lära känna sig själva och för andliga upplevelser. För stimulantia är motivationen att öka sin mentala och fysiska förmåga. Lugnande och ångestdämpande medel används, liksom opiater, för att hantera svåra livssituationer.
Christophe Soussan tycker att drogdebatten är för generaliserad.
– När preparaten är så många och drivkrafterna så olika borde man förhålla sig till det. Vi borde oftare ställa oss frågan vilken drog vi pratar om. Till exempel kan en person vars motivation kommer från sensationssökande drivas av risker och förbud.
Det som främst förvånade Christophe Soussan var inte att de använde många droger eller att anledningarna skiljde sig mellan drogerna. Det hade han redan anat av tidigare studier. Däremot blev han förvånad över att de inte mådde sämre.
– Det som förvånade mig mest var hur stor drogerfarenhet de hade i förhållande till hur pass bra de mådde känslomässigt. Som grupp betraktat passerar de inte gränsen för att man ska kunna säga att de mår dåligt, säger han.
Enkäten besvarades av 619 personer, 517 män och 102 kvinnor från 42 länder. De rekryterades från ett internationellt drogdiskussionsforum. De som svarat är främst unga män, men åldern varierade från 18 till 75 med en medelålder på 27,6 år. Vanligaste åldern var dock 18.
Artikeln är publicerad i tidskriften The international journal of drug policy.