För att förstå äldre som åldras efter många år med alkoholproblem måste man se till hela livsloppet. Det visar Magdalena Bergström i sin avhandling vid Umeå universitet. Hon har intervjuat sex kvinnor och tretton män mellan 56 och 69 år. Alla har haft ett problematiskt förhållande till alkohol i tjugo –fyrtio års tid. En lång historia av alkoholproblem har försämrat deras psykiska och fysiska hälsa, deras ekonomi och deras sociala relationer.
– Allt är påverkat. De har haft långa sjukskrivningar och många är väldigt ensamma. De är rädda för att dö av sitt drickande. Många tänker att om de vill välja att leva vidare, då måste de sluta dricka, säger Magdalena Bergström.
Många uttryckte att de visste att de ville sluta, men trodde inte att de kunde. De skulle behöva stöd av samhället menar Magdalena Bergström.
– De som har levt länge med alkoholproblem har ofta stora tvivel på sin egen förmåga att komma ur missbruk. De saknar dessutom ofta kontakter med familj och andra, säger hon.
Det här är en grupp som står långt från vår idealbild av det goda åldrandet, där man är pigg och aktiv.
Alla intervjupersonerna var klienter hos socialtjänsten. Alla hade någon gång tänkt att de skulle sluta dricka, utan att lyckas. Nästan alla hade varit med i någon behandling eller haft kontakt med självhjälpsgrupper som Anonyma alkoholister, AA. De brottades med frågor om varför deras liv hade blivit som det blivit.
– De flesta pratade mycket om att de ville ha bättre kontakt med barn och barnbarn. Många hade stort behov av att prata för att försöka förstå sina liv och behöver någon som har tid att finnas och lyssna, säger Magdalena Bergström.
Intervjupersonerna pendlade mellan bristande tro på att de kan få en bättre tillvaro och önskningar om förändring av drickandet och sin livssituation. Deras syn på framtiden var sammanflätad med tankar kring alkoholanvändningen. Fortsatt drickande är förknippat med lidande och en för tidig död. Nykterhet skulle ge möjligheter att förbättra relationerna till anhöriga och ge ett bättre liv i allmänhet.
– De få intervjupersoner som fortfarande hade kontakt med nära anhöriga, eller som hade funnit sig till rätta på behandlingshem eller i självhjälpsgrupper, framhöll detta som mycket betydelsefullt för deras strävan att komma till rätta med sina alkoholproblem.
De som hade boendestöd hade bättre struktur på dagarna och försökte dricka mindre då boendestödjaren skulle komma.
Vad kan då samhället göra för att göra de här personernas sista år bättre?
– Det finns inget självklart svar. Mötesplatser behövs. Någon, eller något, som styr upp vardagen, ger struktur och innehåll. Från tankar om förändring till att något händer behövs det stöd utan negativa förväntningar. Jag skulle gärna vilja göra en uppföljande studie för att se hur det gått för de här personerna, säger Magdalena Bergström.