Hur kom du in på alkoholforskningsområdet?
– Det var inte alls meningen. Jag hade precis avslutat mina studier i näringslära och hälsopromotion i USA, när jag fick en förfrågan från STAD, Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem, om jag kunde hjälpa dem med ett webbaserat livsstilsprogram, varav kost var en del. Det skulle bli ett kort konsultuppdrag, men sedan blev jag övertalad att stanna. Det är tjugo år sedan nu.
Hur kom det sig att du stannade kvar?
– Jag blev tillfrågad om jag kunde göra en studie om alkoholservering. Min uppgift blev att rekrytera skådespelare som skulle spela berusade ute på krogen och så skulle vi kontrollera hur ofta de blev nekade servering. Det var en ny värld där jag fick ha kontakt med arbetsförmedlingens kultur- och mediaavdelning för att hitta skådespelare, hålla auditions och öva med dem.
Hon var med på över sjuttio krogbesök under studien för att observera hur det gick.
– Det var hemligt och spännande. När krögare kom på besök till STAD fick jag gömma mig eftersom jag inte fick bli igenkänd. Det var kul med sådan aktionsinriktad forskning. Sedan tog vi fram en utbildningsfilm, Glasklart.
Du har ju fortsatt på krogspåret. Hur kommer det sig?
– STAD har ju utbildat krogpersonal i Ansvarsfull alkoholservering länge, men de kroganställda efterlyste något mot narkotika också. Jag blev ombedd att leda ett nytt projekt, Krogar mot knark. Det blev mitt första egna projekt på STAD. Vi gjorde en studie där vi var ute och drogtestade och intervjuade krogbesökare. Jag intervjuade också krögare, ordningsvakter och narkotikapoliser.
Resultatet presenterades på en presskonferens på Café Opera.
– Det fick stort genomslag och bidrog till att polisen startade en krogkommission. Nu utbildar vi krogpersonal och har bildat nätverket Krogar mot knark.
Under tiden på STAD har Johanna Gripenberg också doktorerat.
– Min dåvarande chef, Sven Andréasson, frågade om jag ville doktorera på det forskningsprojekt som jag var ansvarig för. Jag hade nyligen gått igenom en bröstcanceroperation med efterföljande cellgiftsbehandling och jobbade fortfarande inte heltid. Men på något sätt tog jag mig igenom det och fick min doktorsgrad i mars 2012.
Och nu är du chef för verksamheten?
– Ja, jag blev erbjuden jobbet 2014. Det är stimulerande och jätteroligt. STAD jobbar med så viktiga frågor. Allt vi gör försöker vi mäta effekten av. Och vi upplever att vi bidrar till samhällsnytta.
Vad är det bästa med ditt arbete?
– Det är så fascinerande med det täta samarbetet mellan forskning och praktik. När vi konstaterat hur problemet ser ut är det tillfredsställande att få chansen att fundera ut hur man ska komma åt problemet och vilken vår insats skulle kunna vara.
Johanna Gripenberg tycker att det är spännande med samverkan mellan olika aktörer.
– Vi jobbar ju med så olika grupper som krögare, ordningsvakter, tillståndsenheten på kommunen, länsstyrelsen, fotbollsklubbar, säkerhetsansvariga, poliser, ungdomsmottagningar, träningsanläggningar med flera. Att göra insatser i olika miljöer och sedan kunna mäta effekterna är fantastiskt.
STAD är egentligen en verksamhet för Stockholms län, men metoderna de har tagit fram har spridits runt landet och numera också internationellt.
– Ansvarsfull alkoholservering har till exempel spridits till England, Holland, Spanien, Slovenien och Tyskland. Förra veckan var jag i Lissabon, inbjuden som en av huvudtalarna, på en internationell beroendekonferens. De frågade hur vi kan ha så bra resultat. Det handlar om tålamod. Det tar tid att bygga relationer och få många olika aktörer att samverka. Men det är något vi på STAD har blivit bra på.
Det första projekt som startade när Johanna Gripenberg blivit chef var Fotboll utan fylla, ett projekt som drivs i samarbete med IQ, och Stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby.
– Alla tyckte att det var ett problem med fylleriet kring matcherna, men många sa att det var lönlöst, att det inte gick att göra något åt. Men så kan man ju inte säga, man måste försöka. Vi har redan sett resultat i form av till exempel minskade berusningsnivåer.
Johanna Gripenbergs förhoppning är att STAD ska bli ett nationellt kompetenscentrum för att utveckla, implementera och förvalta förebyggande metoder.
– Vi gör det redan idag, och vi åker ut i landet och stöttar kommuner och regioner som använder våra metoder, men det finns ingen finansiering för detta. Man kan inte ge pengar för att utveckla nya metoder och sedan inte se till att någon är ansvarig för förvaltningen och kvalitetssäkringen, men så är det idag. Vi vet inte från ett år till nästa vilka pengar vi har att röra oss med. Det är jättesvårt att planera verksamheten.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Det där med balans mellan arbete och fritid är jag inte så bra på, jag jobbar jättemycket. Men jag tycker om att umgås med familj och vänner, och att gå långa promenader i naturen. Jag kopplar av med att träna yoga. Jag läser mycket i jobbet, men att få sjunka in i en skönlitterär roman är ren lyx. Bio är också en favorit. När jag är stressad tycker jag att bästa avkopplingen är en riktigt bra film. Då rensar man hjärnan.