För att lyckas med att förändra normer måste man börja med sig själv, anser Torbjörn Messing, certifierad jämställdhetskonsult, som bland annat varit ledamot av regeringens delegation för jämställdhet i skolan.
– Alla människor har fördomar. Dem får vi under uppväxten, och vi är själva med och reproducerar dem omedvetet, säger han till Accent.
Det är viktigt att få syn på normen.
– Man måste inse att det ger fördelar att vara vit, svensk, rik man i vårt samhälle. Men det är också viktigt att påpeka att det är fördelar på strukturnivå. Det behöver inte vara en sanning på individnivå, säger han.
I stället för att problematisera normen problematiserar vi dem som inte passar in.
– Vi säger att invandrare måste lära sig svenska och hur svenska arbetsplatser fungerar i stället för att ifrågasätta arbetsplatsstrukturen. Det mönstret ser man till och med i projekt som handlar om integration eller jämställdhet.
Han reagerar också på alkoholnormen.
– Det är absurt att de som inte dricker ska behöva förklara varför de avstår från något som är riskabelt och farligt. Det borde vara tvärtom. Jag har vänner som har haft alkoholproblem som vittnar om hur jobbig pressen på att dricka alkohol är för dem.
Han tycker att det är intressant att unga går före.
– De sköter sig bättre än vuxna på många områden. Ändå får man ofta höra att ”ungdomar blir bara värre och värre”. Det visar hur svårt det är att förändra myter och normer, säger han.
Men om de unga nu är föregångare – både vad det gäller alkohol och jämställdhet – så är det väl bara att vänta så blir det bättre av sig självt?
– Det kommer absolut inte att lösa sig av sig själv. Omedvetet så reproducerar vi det ojämlika och ojämställda samhället hela tiden. Enligt hjärnforskarna vill vår hjärna dela in människor i ett av två fack. Det skulle inte vara något problem om vi inte värderade det ena som bättre än det andra. Det gör inte små barn, men senare i livet får vi idéer och fantasier om att den ena gruppen är mer värd än den andra. Det är fördomar, säger han.
Det enda sättet är att jobba med det hela tiden.
– Att komma till rätta med det som exkluderar är viktigt. Vi måste skapa miljöer där man får bryta mot normer utan att bli placerad i ett särskilt fack.
För att bli medveten om normer kan det vara effektivt att vända på dem.
– Jag gillar att jobba med checklistor och att tänka tvärtom. Man listar frågor som man alltid får när man säger att man inte dricker. Sedan kan man vända på dem. Även på alkoholområdet gäller det att synliggöra strukturer och till exempel ifrågasätta om man alltid måste ha alkohol på firmafesten, säger han.
Det är kunskap och attityder som ändrats.
Ett område där en rådande norm ändrats på relativt kort tid är utförsåkning där hjälmanvändning gått från något töntigt till självklart på relativt kort tid.
– Det är intressant eftersom det inte skett efter någon lagstiftning. Det är kunskap och attityder som ändrats, säger Titti Rodling, vd för Svenska skidanläggningars organisation, SLAO.
Hon säger att förändringen började på 80-talet.
– Då började skidanläggningarna låta barn upp till åtta år åka gratis i liftarna om de hade hjälm. Det var kunskapen om risken för hjärnskador, i kombination med ett ökat säkerhetstänkande, som fick anläggningarna att införa det, säger hon.
Att man började med barnen var antagligen ingen slump.
– Det blir en bra vana. Känner man sig trygg i backen vill man gärna fortsätta med det, säger hon.
Under en torsdagsförmiddag i Vemdalsskalets liftsystem lyckas Accents reporter endast få syn på tolv personer som åker skidor utan hjälm. Ändå är statistiken inte så bra som SLAO skulle önska.
– Våra marknadsundersökningar visar att användandet ökat markant de senaste 20 åren, från 35 procent till cirka 60 procent. Många anläggningar vittnar gjädjande nog om högre siffror, 80–90 procent. Av dem mellan 18 och 29 år är det 80 procent som använder hjälm och bland dem upp till 15 år 95 procent. Det är de yngre som driver utvecklingen, säger Titti Rodling.
Hur har utförsåkarna lyckats vända trenden?
– Det är många som hjälpts åt. SLAO har gjort en stor insats genom att låta barnen åka gratis med hjälm, sedan är det skidskolorna som kräver hjälm och skiduthyrarna som ofta låter hjälm ingå i skidpaketen. Sedan kan man konstatera att det är en internationell trend. Hjälmanvändningen ökar överallt. Och tävlingsåkarna är bra förebilder.
Även utbudet har spelat roll.
– Det blev ett trendbrott på 2000-talet då hjälmarna blev mer designade och bekvämare. Där gick särskilt den svenska hjälmtillverkaren Poc före och satsade på snygga hjälmar med hög komfort. Nu kom olika hjälmtyper anpassade efter vad du skulle åka. Hjälmarna började också tillverkas i olika färger och kunde matchas med glasögon. Då blev det en modetrend och coolt att använda hjälm.
I backen i Klövsjö
Benny Persson, 31 år, Huddinge:
– Jag har alltid haft hjälm, ända sedan jag var liten och började åka skidor. Det är ganska självklart. Jag har spelat hockey och åker motorcykel också, så det är helt naturligt med hjälm. Både jag och min fru cyklar till jobbet och då har vi också hjälm.
Therése Axelsson, 39 år, Stockholm:
– Jag använde hjälm när jag var liten och lärde mig åka, men sedan var det väl något år i tonåren som frisyren var viktigare. Då åkte jag snowboard. Men sedan jag fyllde tjugo har jag haft hjälmen på. Jag har en bekant som råkade ut för en allvarlig olycka utan hjälm. Det har också spelat roll.
Bo Lindberg, 76 år, Örebro:
– Jag har åkt skidor i 40 år och haft hjälm de senaste femton. Jag slog i bakhuv-udet i en backe och efter det tänkte jag att jag borde skaffa en hjälm. Nästan alla åker ju med hjälm nu för tiden.
Ingeborg Fröding, 52 år, Stockholm:
– Jag började väl åka med hjälm för fem år sedan. Med åldern så började jag bli räddare och kände mig osäkrare. De flesta har ju hjälm och barnen har haft det under hela uppväxten, så jag började tänka att man ska nog ha hjälm när man åker skidor.
Stina Banck, 31 år, Stockholm:
– Jag har alltid haft hjälm. Jag lärde mig åka för tio år sedan och då var det självklart. I början kände jag mig så osäker och ramlade en del. Då kändes det tryggare med hjälm. Jag ramlar en del nu också och det gör jag hellre med hjälm på huvudet än utan.
Gustaf Wadman, 26 år, Sundbyberg:
– Jag hade hjälm till jag var femton. Då var det en trend att inte ha hjälm, så jag slutade. Det var många vuxna som inte heller hade hjälm på den tiden. När jag var 17 år började jag igen, för jag insåg vilka konsekvenser det kunde bli av att köra utan.
Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:
»