Jurister och journalister har mer gemensamt än man kanske kan tro. Båda arbetar med ord och fascineras av deras innebörd. Men där tar likheten slut. Medan journalisten försöker hitta ord för att fånga läsarens intresse och förmedla bilder av ett händelseförlopp så väger juristen varje ord på guldvåg, vrider och vänder på dem för att se om de kan ha någon annan innebörd än den som först dök upp i tanken.
Om en gärningsman, som i HD-domen i det så kallade Samurajmålet, måste ha förstått att han slog med sitt svärd på en människa, döms han för att avsiktligen ha misshandlat sin sambo synnerligen grovt. Om han däremot, bör ha förstått, är det inte bevisat att han avsåg att misshandla henne och brottet blir ett helt annat, med lägre straff som följd.
Trots att jurister är specialister på att vrida och vända på orden och trots att det kan tyckas att de krångliga lagtexterna verkar vara garderade mot missförstånd kan det tydligen uppstå olika tolkningar flera decennier efter att lagen skrevs. Det är vad som hänt i de tre fall där HD ändrat hovrättens domar när gärningsmannen varit berusad. Även om det är svårt för en lekman att avgöra vad som är rätt och fel i de här fallen, känns det inte bra att de som dömts nu döms efter en annan måttstock än tidigare gärningsmän.
Bäst för alla är naturligtvis om brottet aldrig begås. I de här fallen, liksom i de flesta våldsbrott, är det berusade män som slår. Om män höll sig borta från alkohol och kvinnor höll sig borta från berusade män skulle många våldsbrott förhindras.
Märkligt att ingen tänkt på det förut…