Undersökningen är genomförd i tre länder på uppdrag av IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet som samarbetat med universitet i de tre länderna Kenya, Tanzania och Burundi. I undersökningen ingår huvudstäderna, ett landsbygdsområde i varje land samt i Tanzania dessutom Arusha, som är ett mellanting mellan stad och landsbygd.
Undersökningen har gjorts i form av personliga intervjuer av 4 366 personer mellan 10 och 65 år. Ansvarig förundersökningen är Gunnar Lundström som har arbetat på IOGT-NTO-rörelsens kontor i Östra Afrika sedan 2006. Förra året gick han egentligen i pension, men har ändå varit projektledare för undersökningen.
Obefintlig statistik
− Vi ville göra en undersökning eftersom det knappt finns någon officiell statistik, säger Gunnar Lundström som hållit i undersökningen.
Han berättar att den officiella statistiken säger att konsumtionen i Tanzania är 5,5 liter ren alkohol per person och år, medan grannlandet Uganda, med liknande dryckesmönster, rapporterar 19 liter.
− Det är tydligt att siffrorna inte stämmer. Ett problem är att en stor del av den konsumerade alkoholen är hemtillverkad. Det är väldigt svårt att veta vilken alkoholhalt den har. Bambuvin, till exempel, har en alkoholhalt runt tre procent när det jäst några dagar och man kan börja dricka det. Efter tre veckor innehåller det kanske 11 procent, säger Gunnar Lundström.
Stora skillnader
Alla dricker inte alkohol. I genomsnitt har 50 procent av männen och 30 procent av kvinnorna i undersökningen har någon gång druckit alkohol. De regionala skillnaderna är dock stora. I Burundi har drygt 70 – 80 procent av männen och 50 – 75 procent av kvinnorna druckit alkohol. Den lägre siffran gäller huvudstaden och den högre landsbygden.
Föräldrar introducerar barnen tidigt
− Det mest oroande är den tidiga debuten som framförallt är vanlig i Burundi. Vid 13 års ålder har 80 procent smakat alkohol, säger Gunnar Lundström.
Många introduceras av sina föräldrar. Enligt Gunnar Lundström är skälet att många vuxna tror att alkohol är bra mot allt möjligt och därför används som medicin. Han blev ändå överraskad av hur många, särskilt i Burundi, som introducerades av sina föräldrar. I huvudstaden Bujumbura var det 45 procent, ungefär samma för både pojkar och flickor, och i Gitega, på landsbygden var det hela 70 procent och något fler flickor än pojkar, som bjöds på alkohol av föräldrarna.
− I många familjer är det också kultur att dricka alkohol. Det kan också vara en slags initieringsrit för barnen. Och så använder man alkohol på det sätt som även vi i Sverige gjorde förr, för att få barnen att sova, säger han.
Ändrade dryckesvanor
Han säger att drickandet förr var mer ceremoniellt och strukturerat.
− Då användes det vid olika ritualer. Det okontrollerade drickandet har kommit med kolonisationen. Nu är det ofta och mycket som gäller, särskilt i Tanzania, säger han.
Han blev förvånad över att så många i gruppen 14 – 17 år drack så ofta som ett par gånger i veckan. Mer än tio procent av pojkarna i den åldern drack två eller fler gånger per vecka. Arusha utmärkte sig särskilt. Där drack 50 procent av pojkarna och 42 procent av flickorna två gånger i veckan eller oftare.
− Då handlar det ju inte bara om en tillfällig berusning, utan har blivit ett etablerat beteende, säger Gunnar Lundström.
Han blev också förvånad över att många vuxna, särskilt kvinnor i Nairobi, uppgav att de känner sig pressade av omgivningen att dricka.
Dryckesvanorna skiljer sig en hel del mellan stad och landsbygd.
− På landsbygden är hemgjord alkohol vanligast. Främst är det jäst alkohol, men det förekommer även att man destillerar. I städerna är industriellt tillverkad alkohol det vanligaste, säger Gunnar Lundström.
Alkoholindustrin sätter käppar i hjulet
Ett stort problem tycker han är de små förpackningar som den industriella alkoholen säljs i.
− De kan innehålla så lite som 50 ml alkohol. Då blir priserna så låga att alla har råd, säger han och tillägger att i Kenya har man förbjudit försäljning i förpackningar som är mindre än 250 ml, även om de fortfarande går att få tag på.
Alkoholindustrin har alldeles för stort inflytande i Afrika anser Gunnar Lundström.
− De anordnar flotta workshops och erbjuder tandlösa policys gratis till länderna, säger han.
I Kenya lät man industrin vara med till en början, men slängde sedan ut dem och antog Alcohol Drinks Control Act 2010. Övriga länder har inga policys utan bara spridd lagstiftning.
− I Tanzania och Kenya finns en åldersgräns på 18 år, men den följs inte, säger han.
Det finns ljuspunkter
Även om det är motigt tycker han att det finns ljuspunkter.
− Här i Tanzania har vi inte svårt att få politiker att lyssna på oss och de kommer när vi bjuder in till möten. Hälsoministern gick dessutom ut i tidningen här och beskrev läget som katastrofalt. Det inger förhoppningar om att politikerna är beredda att handla. Uganda kommer dessutom att vara värd för Kettil Bruun Societys årliga möte, så det händer positiva saker, men industrin gör vad de kan för att sätta käppar i hjulet, säger han.
Gunnar Lundström ska presentera undersökningen på Kettil Bruun Society som håller sitt årliga möte i Kampala på torsdag den 6 juni.