Beroendebehandling

Från klubbägare till behandlare

Robert Bohman och Felix Granander fastnade i beroende genom fester och klubbar. Nu tar de själva emot andra i samma situation.

På Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm, med utsikt över Stockholms ström, ligger The House, en beroendemottagning av det flottare slaget. Inredningen är ombonad och mörk, med lädermöbler och grönskande tapeter. I en soffa sitter en pojke och spelar datorspel.

– Det är ganska ofta barn följer med sina föräldrar när de ska på behandling. Det är ett gott betyg att barnen tycker det är mysigt och kul att följa med, säger Robert Bohman, initiativtagare till The House.

Verksamheten startade 2018 i Berlin, där han då bodde, men under pandemin flyttade såväl han som en stor del av verksamheten till Stockholm. 

”Jag gick ju på de gamla rock`n roll-myterna och trodde jag behövde droger för att skapa.”

Robert Bohman

Robert Bohman var klubbägare och framgångsrik konceptdesigner. Men han var också beroende av kokain.

– Jag gick ju på de gamla rock´n roll-myterna och trodde att jag behövde droger för att skapa. Men kreativiteten fanns ju redan i mig.

När han insåg att han ville bryta beroendet tyckte han att det var svårt att få hjälp. 

– De första behandlingarna bekostade jag själv, men så småningom var jag utblottad och då fick jag hjälp av socialtjänsten. 

Men fri från beroendet blev han inte. 

– Jag kunde aldrig relatera och kände inte att jag hörde hemma där. Men jag ville verkligen inte vara den man eller den pappa jag blivit. Efter sex behandlingar och ett LVM (tvångsvård) hittade jag till slut ett möte i USA som jag trodde skulle passa mig. 

Det fungerade.

– Sedan den 29 december 2000 är jag nykter och drogfri. Nu har jag drygt 20 års obruten nykterhet, säger han.

The House är inte den första verksamheten han startar i branschen.

– När jag blivit nykter kände jag att jag ville fylla luckan som jag själv tyckte saknades i vården. Jag startade The Drawing Room 2015, baserat på tolvstegsprogrammet. Verksamheten köptes upp av Nämndemansgården 2016. Efter att mitt avtal med Nämndemansgården löpt ut startade jag 2018 The House. 

”Mitt första beroende var dataspel.”

Felix Granander

Genom The Drawing Room träffade han Felix Granander som kom dit för behandling av sitt beroende och numera är delägare.

– Mitt första beroende var dataspel. Mina föräldrar förstod inte vad det handlade om, men det var en massa tjat hemma. När jag var 13 började jag dricka. Jag sökte en identitet och en trygghet, ville vara cool och rökte, snusade, drack och använde droger – värre än alla andra, säger Felix Granander.

Trots att han bara är 24 år har han hunnit med en hel del. Han jobbar som investerare, främst inom e-sport och gaming. Bara sex månader efter att han kom i behandling bestämde han sig för att utbilda sig till behandlare.

Robert Bohman är ungefär dubbelt så gammal, men trots åldersskillnaden fann de varandra. 

– Vi kommer båda från klubblivet. Det var via fest och klubb som vi fastnade i beroende. För min del var det mest alkohol, men även andra droger, säger Felix Granander.

”Mina vänner var oroliga för mig och hade bjudit dit Robert som väntade utanför dörren.”

Felix Granander

Till The Drawing Room kom han tack vare vänner som han äger en restaurang tillsammans med. 

– De var oroliga för mig och bad mig komma till restaurangen. När de pratat klart frågade de om jag kunde tänka mig att träffa Robert. Jag försökte slingra mig, men de hade bjudit dit honom och han väntade utanför dörren, som en variant av intervention.

Felix Granander gick med på att följa med till behandlingshemmet.

– Jag kom till ett ställe där det kändes okej att stanna i fyra veckor. Speciellt som 20-årig grabb var det jätteviktigt för att jag skulle vara mottaglig för behandling.

Behandlingen på The House baseras även den på tolvstegsprogrammet.

– Med inslag av MET och återfallsprevention. Och så har vi tagit bort en del som klienterna ofta tycker är jobbigt eller problematiskt, till exempel pratet om Gud. Som du ser har vi inte AA:s bön uppsatt på någon vägg eller så, säger Robert Bohman och pekar runt i rummet.

De erbjuder också komplement till behandlingen.

– Vi tvingar ingen att gå på AA-möten, men vi berättar att de finns och att många är hjälpta av dem. Vi har också egna eftervårdsmöten och så erbjuder vi meditation. Många bär på ilska och besvikelse som påverkar hur de mår. Meditation är ett bra sätt att påverka sina tankar. Vi har redan yoga i en öppenvårdsgrupp, och så håller vi på att färdigställa ett gym. Vi vill föra in mer hälsa i behandlingen.

”Appen kommer också att innehålla mental träning, meditationsövningar och hjälp att upprätthålla dagliga rutiner.”

Felix Granander

Nästa steg är en app.

– Den innehåller flera delar, verktyg ur vår behandlingsmetod samt djupgående data från individen. Appen kommer också att innehålla mental träning, meditationsövningar och hjälp att upprätthålla dagliga rutiner. Den kan kompletteras med ett armband som registrerar hur du sover och hur stressad du är, säger Felix Granander. 

I framtiden ska den kunna varna för risken för återfall.

– Tillsammans med manuella data, som klienten skriver in, får vi en god blick av situationen och ska kunna förutspå återfall. Informationen är anonymiserad och krypterad och inget vi kan gå in och kolla på.

Målgruppen de vänder sig till är socialt etablerade personer som fortfarande har arbete och familj kvar.

– Det är en grupp som anses ha en bättre prognos, fast jag vet egentligen inte om den är lättare. Det är en grupp som beroendevården har svårt att nå. Lasse med fem företag, tre båtar och fina hus, har ofta svårt att acceptera att han inte har kontroll, säger Robert Bohman.

– Han har också lättare att upprätthålla sitt beroende, fyller Felix Granander i.

De vill inte att The House ska uppfattas som något lyx-ställe.

– Det handlar mer om att våra klienter faktiskt ska gilla att komma hit och vara här. Att det inte ska var något skamligt. Och förstås att behandlingen håller hög nivå, säger Robert Bohman.

– Vissa lägger till och med upp bilder härifrån på Instagram. Då har vi lyckats med konceptet, säger Felix Granander.

Behandlingen sker i öppen vård.

– Men vi behöver ett internat också, vilket vi öppnar i Östergötland nästa år. Vissa kan behöva byta miljö och komma ifrån, och några kommer resande utifrån. Då är det praktiskt att ha någonstans att bo, säger Felix Granander.

”Vi skriver inte ut någon som tar ett återfall under behandlingstiden.”

Robert Bohman

Klienter som tar återfall erbjuds att komma tillbaka.

– Vi skriver inte heller ut någon som tar ett återfall under behandlingstiden. Det sker oftast tidigt i behandlingen och vi vill ju att de ska vända sig till oss när det händer, säger Robert Bohman.

För Felix Granander är friheten det bästa med att vara nykter.

– Frihet att göra vad jag vill. I dag kan jag lita på mig själv. Jag jobbar fortfarande kvar i klubb- och restaurangvärlden, där försöker jag ge människor en upplevelse och att ha kul utan att det är kopplat till alkohol.

”Vem är jag nykter? Hur pratar jag med folk? Hur träffar jag en tjej?

Felix Granander

Men enkelt har det inte varit.

– Man har ju byggt sin identitet på alkohol. Det var bara att börja från början: Vem är jag nykter? Hur pratar jag med folk? Hur träffar jag en tjej? 

Han var rädd för hur det nya livet skulle bli.

– Det är en sorgeprocess. Det är ungefär som att bli allergisk mot hundar. Om man mest av allt i världen önskar att skaffa sig en hund så är det en sorg som måste bearbetas innan man går vidare.

Mer från Accent