Verner och Berit Eriksson har satsat tre miljoner i en stiftelse för drogfri skolungdom i Anderstorp. Nu kämpar de mot Skatteverket som anser att stipendiepengarna ska beskattas.
Stipendier När Verner Eriksson fyllde 75 år 2005, bestämde han sig för att göra något för barnen i Anderstorp. Tillsammans med hustrun Berit donerade han 3 miljoner kronor till stipendier för unga som avstår från droger.
– Jag vill göra något aktivt mot droger, inte bara prata om hur hemskt det är, förklarar Verner som själv varit nykterist i hela sitt liv och är medlem i IOGT-NTO.
Donationen blev grunden för Stiftelsen Veberyd – döpt efter Verner och Berit i Ryd – för drogfri ungdom i Anderstorp. De som börjar i högstadiet i Åsenskolan erbjuds att skriva på ett kontrakt, där de lovar att avstå från alkohol, narkotika och tobak i fem år. De som håller sig drogfria får då, efter två år i gymnasiet, ett stipendium från stiftelsen. De första stipendierna ska delas ut på Verners 80-årsdag i september 2010. Hur mycket pengar de får beror på om stiftelsen måste betala skatt på pengarna.
– Jag hade räknat med 3-4 procents utdelning om året, säger Verner. Det skulle ge cirka 120 000 kronor att dela på. Men om en tredjedel går bort i skatt, blir det inte så mycket kvar.
Inför bildandet av stiftelsen fick Verner försäkringar av en revisionsfirma om att man inte skulle behöva betala skatt på stipendiepengarna. Den uppfattningen delades inte av Skatteverket, som i slutet av 2007 beslutade att stiftelsen skulle betala skatt för inkomst av näringsverksamhet . Sedan dess kämpar Verner för att stiftelsen ska bli skattebefriad.
– Det måste finnas pengar att dela ut. Jag tycker inte att barnen ska behöva dela med staten, säger han.
Skatteverkets beslut överklagades först till länsrätten, som gav Skatteverket rätt , och sedan till kammarrätten, och en dom väntas under våren.
– Jag är beredd att gå vidare till rege-ringsrätten, förklarar Verner.
Under tiden har han också uppvaktat jurister och politiker, bland dem folkhälsominister Maria Larsson. Hon har hänvisat till en pågående översyn av reglerna för beskattning av stiftelser och ideella organisationer. Den ska vara färdig i sommar.
Verner Eriksson är född och uppvuxen i Ryd, på landet utanför Anderstorp. Där bor han, intill föräldrahemmet, i ett rött tegelhus som han och Berit byggt själva. I backen ovanför huset ligger Verners stolthet, jordbruksmuseet, där han samlat och renoverat jordbruksredskap, hästvagnar och hushållsmaskiner från trakten. Varje föremål har en historia, som Verner gärna berättar för dem som besöker hans museum. Han kan också visa hur de en gång användes.
Verner är metallarbetare och arbetade fram till pensionen på industrier i närheten, bland annat på nitfabriken Wulkan, där han var ordförande i fackklubben . I alla år har han och Berit också haft ett litet jordbruk med kor. Det driver de fortfarande, med hjälp av två söner.
Verner började tidigt intressera sig för aktier, och det är genom aktieaffärer han har tjänat ihop pengarna till stipendiestiftelsen.
På Wulkan startade Verner ett antirökprojekt. De som slutade röka belönades med premier.
– Några av dem slutade för gott, berättar Verner. Det var därifrån jag fick idén till stipendierna.
I Åsenskolan är Verner och Berit populära.
– Vi är mycket tacksamma mot dem, säger t f rektor Per Stavås.
Under tre år har dryg 200 skrivit kontrakt om att avstå från alla droger. Kontraktet måste förnyas varje år i närvaro av föräldrar och rektor, och en del har hoppat av, men majoriteten fortsätter att säga nej till alkohol, narkotika och tobak.
– Jag hade inte druckit när jag skrev på i sjuan, och då var det inte svårt att lova att inte göra det i fortsättningen, säger Paulina Svensson. Och det har jag hållit.
– Klarar man det, får man ju en bonus, säger kompisen Hanna Falk. Det är värt att försöka.
De går i nian och får sina stipendier 2011 – om de inte bryter kontraktet. De tycker inte att det är särskilt svårt att säga nej, även om de har kompisar som röker och dricker.
– Det är klart att man utsätts för grupptryck ibland av dem som inte är med, säger Fredrik Johansson. Men vi stöttar varandra, och de flesta respekterar att vi säger nej.
– Det sprids direkt om någon har druckit, säger Malin Bengtsson. Och rökare kan inte dölja att de röker.
De flesta verkar veta vad de vill använda stipendiepengarna till.
– Körkort, säger Hanna Norborg, och flera av kompisarna håller med.
– Annars blir det en bra grund när man fortsätter att plugga, tycker Amelie Andersson.
De tycker också att det vore bra med liknande stipendieprogram i andra skolor.
– Det blir mindre bråk i skolan, säger Hanna Norborg. Många är så arga på ungdomar, det blir nog bättre om färre använder droger.
Madeleine Wennblom har ett annat argument för att avstå:
– Det är väl inte kul att gå på en fest om man inte kommer ihåg något efteråt.
Per Stavås vet att stipendieprogrammet gör nytta.
– Gislaveds kommun gör drogundersökningar, förklarar han. De visar att debutåldern har höjts i Anderstorp. Så visst har programmet haft effekt.
– Det är bra för eleverna att ha med sig i ryggsäcken, tillägger han. Och det gör det lättare för dem att säga nej. Man kan ”skylla på” kontraktet. Det hjälper också föräldrar i resonemang med barnen.
Per Stavås hoppas att fler ska följa Verner Erikssons exempel och uppmuntra ungdomar att avstå från droger.
– Jag förstår bara inte varför staten ska ta barnens pengar, säger Verner.
Text: Eva Åhlström | Foto: Håkan Falk
Läs också: Därför vill Skatteverket beskatta Veberydstiftelsen