”Vi ser inte ett slut på behovet av gemenskap och fest. Men det sker en förändring av vad det innebär att umgås… Det pågår en global rörelse där människor söker närvaro, gemenskap och mening i nya sociala format.”
Citatet är hämtat ur en artikel i Aftonbladet om den så kallade nattklubbsdöden. Sällan har väl essensen i det som nu händer bland de yngre generationerna fångats så väl i ett och samma andetag.
Jag tillhör den generation som växte upp när alkoholkonsumtionen stod i topp, innan generationerna efter mig började ifrågasätta och nobba alkoholnormen i allt högre utsträckning.
Många av festerna under min ungdom präglades också av att påfallande många var oinspirerade och dåliga. Ofta bestod festens centrum av ett framdraget köksbord där flaskorna tävlade om att få plats, medan människorna och upplevelserna trängdes ut i periferin. Stämningen byggdes mest på en tunn, tyst överenskommelse om att nu ska vi ha kul; en förhoppning som fåfängt försökt att övertyga sig själv men som sällan infriades.
När jag var i 20-årsåldern genomförde nykterhetsrörelsen ett antal undersökningar, som visade att en stor andel av de unga som då använde alkohol gjorde det i brist på annat. Man drack inte för att det var kul, inte för att det var det första valet, utan för att det kanske var det enda valet. Alkohol – i brist på annat.
För länge har för många varit för nöjda med en för dålig festkultur. Men det händer något. Nu får allt fler verksamheter vars affärsidé främst kretsar kring att kränga stora mängder alkohol, framför allt till yngre personer, allt mindre kundunderlag.
Vi lämnar den tid då alkoholen fått definiera umgänget. Istället går vi mot en tid då fler inte längre nöjer sig med ett dåligt utbud och en dålig fest. En tid där andra sammanhang för gemenskap och fest växer fram, där gemenskaper och upplevelsen står i centrum.