Över hälften av de som råkar ut för rattfylleriolyckor får inget stöd efter olyckan. Detta trots att de har rätt till stöd enligt socialtjänstlagen. Det här visar en ny studie.
I en ny undersökning som Göteborgs och Umeås universitet genomfört tillsammans med Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, uppger 55 procent att de inte fick något stöd alls efter olyckan.
– Det finns kompetens ute i kommunerna med krishantering och socialtjänstlagen är tydlig när det gäller kommunernas ansvar men problemet är att det inte fungerar. Det är bara någon enstaka som säger att de fått något stöd överhuvudtaget, säger Lars Olov Sjöström som är trafiksäkerhetschef på MHF.
Hela 97 procent uppger att de inte fått stöd av socialtjänsten efter olyckan. 25 procent säger att de hade velat haft hjälp därifrån.
För en stor del av de som drabbats har olyckan fått långsiktiga konsekvenser. Andelen som har ett arbete som anställd har minskat från 59 procent före olyckan till 48 procent efteråt. 20 procent uppger att de har sjuk- eller aktivitetsersättning i dag, motsvarande siffra före olyckan är två procent. 23 procent säger att det har fått mycket sämre ekonomi efter olyckan.
– Det är en oerhörd skillnad som får betydelse både för den enskilde och för samhället. För den enskilde finns det två perspektiv; den personliga förlusten direkt vid olyckan och en sämre livskvalité. En del orkar inte jobba heltid, livet blir inte vad det har varit. I ett samhälleligt perspektiv så är det kostsamt med människor som mitt i livet inte kan arbeta och får ohälsa. Bra och tidiga insatser sparar pengar, säger Lars Olov Sjöström.
Så här kommenterar några av deltagarna i studien sin arbetssituation:
”Måste göra anteckningar om allt.”
”Har inte samma kapacitet, är ostrukturerad och tankspridd.”
”Har inte kunnat arbeta på många år, vill inte minnas hur länge.”
MHF vill nu att kommunernas krishantering ska utredas.
– I kommunerna finns de så kallade POSOM-grupperna som hanterar kriser om det blir någon stor olycka. Där finns beredskap och kunskap. Men frågan är hur stor katastrofen måste vara för att de ska aktiveras? För den enskilde är katastrofen lika stor i vilket fall, det kan inte bli värre än döden.
Totalt har 49 personer i olika åldrar, mestadels kvinnor, deltagit i studien.
Joanna Wågström