Ingenmanslandet mellan här och där

Under min semester i somras fick jag nöjet att besöka fyra olika flygplatser på två olika kontinenter. Flygplatser är märkliga platser på så vis att de ser i stort sett likadana ut vart du än kommer. Framför allt har taxfreebutikerna ett slående homogent utbud över hela världen. Det är parfym, lite godis och sen alkohol. Mängder av alkohol.

Det är inte som att jag vill skryta med att jag flugit mycket. Varje gång jag bokar en resa känner jag ett sting av skuldkänsla och tänker på en text av Nina Björk som jag läste för en massa år sedan.

I texten beskriver hon den typiska flygresenären, en affärsman som genom sina pengar lyckas frikoppla sig från världens regler om förflyttning så som de fungerade för människor under större delen av vår existens. Flygresenären frigör sig från naturens begränsningar men måste även sätta moraliska betänkligheter åt sidan. Det blir allt mer uppenbart att våra flygvanor är ohållbara och måste förändras. Sara Skyttedal (KD) har påpekat att vi borde flyga mer för miljöns skull och om jag har en moralisk kompass i mitt liv så är det att alltid göra tvärt emot vad Sara Skyttedal säger.

Det slår mig på en flygplats i New Jersey hur väl den här frikopplingen från vardagliga sammanhang och vardaglig moral gifter sig med flygplatsens alkoholkultur. Som resenärer är vi inte längre bundna till våra vanliga rutiner. Det känns fullt naturligt att våra beteenden kring alkohol då också blir mer utsvävande. En förmiddagssup  är väl inget konstigt när man befinner sig på resande fot?

Detta är såklart något alkoholindustrin tagit fasta på. I resandets ingenmansland finns pengar att tjäna. Inte bara för flygbolagen.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer